Sverigedemokraterna är ett parti med rasism som ett bärande element i partiets ideologi. När två av partiets ledande företrädare och riksdagspolitiker, Erik Almqvist och Kent Ekeroth, ertappats på film som rasistiska gatuligister, beväpnade med järnrör, är det därför bara överraskande i sin erbarmliga klumpighet.

Att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson inte skulle ha känt till filmen, som togs av Ekeroth för två och ett halvt år sedan, är djupt osannolikt. Sverigedemokraterna publicerade en redigerad version av den film Expressen kommit över redan i samband med valrörelsen 2010. Då för att skydda Almqvist och Ekeroth.

Ännu mer osannolikt är det att Åkesson inte skulle känna till eller dela Almqvists och Ekeroths åsikter. Det rör ju sig inte om vilka Sverigedemokrater som helst. Erik Almqvist var partiets finansministerkandidat och Kent Ekeroth dess justitieministerkandidat. Båda tillhör den innersta partieliten kring Jimmie Åkesson som själv blev partimedlem långt innan partiet började måla om sin fasad i folkhemmets färger.

Dessutom får man förutsätta att Åkesson står bakom sitt partis principprogram. Där finns rasismen formulerad i avsnittet om ”Sverigedemokraterna och människan”. I texten hävdas att varje människa har en nedärvd essens:

”Delar av denna essens är ... unikt för vissa grupper av människor ...”.

Ordet ”essens” kan översättas som en människas innersta förutsättningar. Det som avgör vilka egenskaper en människa får. Tron att det finns grundläggande ärftliga skillnader mellan olika grupper av människor är förutsättningen för en rasistisk syn på människor och samhällen.När väl en sådan syn på människan är etablerad brukar nästa steg i en rasistisk ideologi vara att peka ut en grupp människor som främmande och hotfull mot det som beskrivs som det egna folket och den egna kulturen. Även detta gör sig Sverigedemokraterna skyldiga till i sitt principprogram:

”Invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad”.

Sverigedemokraterna klassificerar individer som främmande och hotfulla på grund av sina påstådda gruppegenskaper, inte på grund av sin individualitet.

Principiellt ställer detta Sverigedemokraterna på samma rasistiska grund som de tyska nazisterna. Där nazisterna pekade ut judarna som en grupp med nedärvda egenskaper som hotade den tyska nationen gör Sverigedemokraterna det samma med muslimer. Att partitoppen inte väjer för gatuslagsmål är en annan parallell.

Sverigedemokraterna framställer sig gärna som partiet för Sverige och svenska värderingar. Det är en lögn. Sverigedemokraterna är en förolämpning mot Sverige och en oförskämdhet mot de traditioner och värderingar som format vårt land.

Att vittna om brott är inte något slags fritt valt arbete. Det är en plikt. Ändå måste allt fler rättegångar ställas in för att vittnen uteblivit.

Detta skall inte omedelbart tolkas som ett resultat av allmän förslappning. Många vittnen avstår från att inställa sig, trots risk för böter, för att de inte vill riskera eget eller närståendes liv.

Risken för att hot verkställs må fortfarande vara liten, men den har ökat i takt med den organiserade brottsligheten.

Därför höjs åter allt fler politiska röster för att tillåta anonyma vittnesmål i exceptionella fall. Europarådet öppnade för möjligheten i en rekommendation redan 1997.

Danmark och Norge har sedan flera år anpassat sin lagstiftning därefter. Och i dagarna föreslog en kommission, tillsatt av det finska justitieministeriet, att möjliggöra anonyma vittnesmål i vissa undantagsfall.

I Sverige döms allt fler för övergrepp i rättssak. 2002 skärptes svensk lag, för att betona hur allvarligt rättsamhället ser på den sortens brott. Påföljden kan bli fängelse i åtta år. Men tydligen är det inte tillräckligt avskräckande. Kanske för att de som hotar vet att brott kan vara svåra att bevisa.

Det bidrar till att rädslan för att vittna ökar. Och tyvärr kan en spridningseffekt skönjas. I gårdagens Metro berättade polisen i Göteborg att allt fler föräldrar vill hindra sina ungdomar från att vittna, för att de skall slippa obehag. Detta beskrevs som en curlingtrend. Det är naturligtvis ytterst beklämmande. Men är det hela sanningen?

20 procent av dem som begår övergrepp i rättssak är just unga gärningsmän, i åldrarna 15-17 år. Det tyder på att respekten för rättssamhällets grundprinciper sjunkit även bland yngre. Detta måste fångas upp, på flera olika sätt. Därför är det bra att utredningen om mened i samband med rättegången om Kortedalamisshandeln nu startat. Det sänder en viktig signal till unga på glid.

Att öppna för anonyma vittnesmål sänder i sin tur en signal till grovt kriminella. Advokatsamfundet har motsatt sig anonyma vittnesmål med motiveringen att försvaret skulle hamna i ett rättsvidrigt underläge.

Men är det mindre rättsvidrigt att vittnen befinner sig i så kraftigt underläge gentemot grova brottslingar att inte ens utvägen att flytta och ge upp sin identitet betraktas som tillräckligt starkt vittneskydd?

Villkoren för anonyma vittnesmål ska vara hårda. Men att, i vissa fall, bättre kunna balansera styrkeförhållandena i rättssalen bör ligga i rättsstatens intresse.

Jennie Nilsson (S): Det är inget vi har synpunkter på.

Förskolebarn i Angered har den sämsta tandhälsan av alla i Västra Götaland, visade en sammanställning i gårdagens GP.

Rent generellt tycks tandhälsan ha försämrats i åldersgrupperna. Småätande och smågodis har sitt pris.

I Angered tycks det därutöver också handla om ett informationsproblem.

Många föräldrar, en del av dem nyanlända, inser inte vikten av förebyggande tandvård.

Möjligen är detta ett område som glömts bort i allt annat informationsflöde.

Det är läge för en riktad insats. När det gäller tandhälsa bör samhället inte vara tandlöst.

Regeringen och polisen har satt ner foten. En rad satsningar har lanserats för att kväsa den organiserade brottsligheten. Men tvärtemot vad bland andra justitieminister Beatrice Ask (M) har påstått har gängvåldet brett ut sig, avslöjar DN.

Tidningen har tagit del av statistik, rapporter från Brå och pratat med sociologen och kriminalkommissarien Amir Rostami. Trenden är tydlig. Utvecklingen går åt fel håll med fler skjutningar på allmän plats, fler hot mot vittnen och offer samt fler fall av utpressning. Det dödliga våldet minskar generellt i landet, men ökar i den undre världen.

Problemet är att polisens statistik bygger på antal fängelseår som utdöms och mängden beslag men sätts inte i ett större sammanhang där den organiserade brottslighetens storlek framgår. Därför blir informationen, som regeringen och justitieministern får, missvisande.

Regeringens ambitioner är bra. Det är viktigt att fortsätta satsningen mot gängen och lära sig av de framgångsrika projekten, som det i Södertälje med en massiv myndighetsgemensam satsning eller de sociala insatsgrupperna som ska fånga upp unga på väg in i gängen. Men ingen, allra minst allmänheten, är betjänt av att polisen friserar siffror.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) överväger framtiden för de orangea kuverten.

De informerar bara om den allmänna pensionen, vilket kan skrämma upp en och annan. För allt fler är det tjänstepensionen som får ökad betydelse.

Kristersson vill ersätta kuverten med en samlad information i digital form. En början till detta finns faktiskt på Pensionsmyndighetens webb, där var och en kan se både allmän pension och tjänstepension.

Det enda som saknas är det privata pensionssparandet.

Kan Kristersson få till också den pusselbiten behöver ingen sakna de gamla kuverten.

Runt 80 poliser deltog i insatsen som började kvart i sju på morgonen, efter ett års spaning och informationsinhämtning. Tillslaget skedde mot tre lägenheter. Där bodde personer som misstänks syssla med organiserad brottslighet i form av inbrott i bostäder, stölder i butiker, narkotika- och vapenhantering.

Två skjutvapen hittades mycket väl gömda i en av lägenheterna. De två män som fanns i lägenheten anhölls senare under dagen misstänkta för förberedelse till grovt rån. Tre andra män var narkotikapåverkade, dock hittades ingen narkotika.

De sju männen är alla rysktalande, med trolig hemvist i Vitryssland och Georgien.

I lägenheterna hittades en stor mängd varor som tros vara stöldgods från butiker. Undangömt hittades också pass och id-kort.

– Det är originalhandlingar som man har gömt för att använda när man återvänder till hemlandet. Under tiden lever man här under falska identiteter och kan lättare begå brott, säger kommissarie Stefan Olsson som deltog i insatsen.

En av de   sju männen, en man i 50-årsåldern, misstänks vara vad man kan kalla maffialedare, eller med polisens ordval: brottskoordinator.

Han är misstänkt för anstiftan till grov stöld alternativt olaga tvång.

– Det är personer som ser till att andra personer kommer till Sverige, förser dem med falska papper och ger dem uppdrag, säger Stefan Olsson.

– De gömmer sig bland rättfärdiga människor med skyddsbehov, konstaterar han.

De övriga sex männen som togs av polisen är ”unga män”.

– Mer än så vill jag inte säga eftersom vi nu jobbar med att säkerställa identiteten på dem, säger Stefan Olsson.

Klockan 06.40 hade civila poliser, iklädda västar, gått in i de tre lägenheterna. Undan för undan fördes de omhändertagna männen ut och kördes iväg.

På plats fanns en grupp så kallade dialogpoliser. Detta för att målet för tillslaget – en flyktingförläggning – var känsligt ur flera aspekter.

– Vi är här för att informera inte minst de övriga boende på anläggningen om att vår insats riktar sig specifikt mot tre lägenheter, säger Fredrik Dahlgren, chef för dialogpolisen i Västra Götaland.

– Vi har varit måna om att gå varsamt fram och vi genomför ingen allmän kontroll av de boende.

Dialogpoliserna hade också beredskap för att tala med eventuella demonstranter. Av sådana syntes inga till och allt gick lugnt tillväga, mycket beroende på att de flesta boende fortfarande sov.

Migrationsverket centralt hade fått information om tillslaget i förväg.

– Vi har extra personal där i dag för att kunna möta den oro som kan uppstå hos många av de boende. Det är ju en utsatt grupp redan från början, så vi måste förklara vad det handlar om, säger Fredrik Bengtsson, presschef på Migrationsverket, till TT.

Migrationsverkets lokale boendeansvarige, Tommy Bengtsson, säger sig inte ha fått någon förhandsinformation om tillslaget utan fick information när det inletts och åkte då till campingen.

Förläggningen vid Tjörnbron har funnits i två år, som ett tillfälligt boende eftersom Migrationsverket inte har nog med platser i sitt ordinarie boendesystem. För tillfället bor här 210 personer varav omkring 40 barn, många av dem har bott här i åtminstone ett halvår.

– 250 är maximal kapacitet men det har vi aldrig varit uppe i. De som bor här nu är en väldig blandning från nästan hela världen. De som nu tagits av polisen tillhör en liten grupp, säger Tommy Bengtsson.

Den 9 december drar Alependeln igång och Västtrafik bygger ut busstrafiken inför trängselskatten. I dagarna har Göteborgs­regionens invånare fått ett ”Jätteviktigt kuvert”, där förändringarna presenteras. Det blir åtta expressbusslinjer, varav fem omlagda och tre nya, samt åtta stombusslinjer, varav fyra nya.

Men omläggningen får också andra konsekvenser med färre stopp vid en rad hållplatser.

För Ludvig Mauritzson och hans familj i Agnesberg betyder de indragna busslinjerna allt för att få vardagen att gå ihop.

– Vi köpte ju en bostadsrätt just i det här området för att det fanns en bra kollektivtrafik in till stan. Jag jobbar mycket kvällar och min sambo studerar på dagtid och vi har en liten dotter.

– Som jag förstår situationen måste vi köpa två bilar och jag måste ta körkört. Hur tänker Västtrafik?

De boende i Agnesberg har nu startat ett upprop om att ”bombardera” ansvariga med telefonsamtal.

resenär er som bor vid hållplatsen Klare mosse på Hisingen drabbas också av försämringar när 25:an inte längre stannar där.

– Vi får nöja oss med halvtimmestrafik baserat på linje 22 som bara går till Hjalmar Brantingsplatsen, säger Isabella Herstad.

– Därifrån skall vi sedan ta oss in till centralstationen för att kunna byta buss vidare. Detta är för mig obegripligt.

Camilla Holtet är trafikutvecklingschef på Västtrafik.

– Vi har fått väldigt många synpunkter på förändringarna i busstrafiken, säger hon. Men de allra flesta får betydligt bättre förbindelser, några får sämre.

Holtet är inte beredd att ompröva förändringarna vid Klare mosse och i Gunnilse men påpekar att 22:an kommer att gå i kvartstrafik morgon och eftermiddag.

– Visst blir det glesare trafik och fler byten men målet är att erbjuda den stora mängden resenärer snabbare bussresor.

Holtet ger dock de boende i Agnesberg hopp.

– Vi har gjort en missbedömning, erkänner hon. Många skulle drabbas av väldigt mycket längre restider. Vi planerar därför att sätta in direktförbindelser mellan Agnesbergs korsväg och centrala Göteborg i högtrafik redan 9 december.

Stockholm: Allt färre barn skadas i trafiken. Samtidigt ökar andelen medelålders bland dem som råkar ut för allvarliga trafikolyckor, skriver tidningen På Väg. Sedan 1985 har andelen 0–7-åringar halverats i förhållande till det totala antalet svårt skadade eller omkomna.

1985 var det totalt 162 barn i åldern 0–7 år som omkom eller skadades svårt i samband med en trafikolycka. 2011 hade antalet minskat till 43. Utvecklingen för åldersgruppen 8–14 år är liknande. (TT)

Kerstin Johannesson: Jag vill inte bo någon annanstans, är ingen äventyrare och tycker inte om att resa. Får jag välja tar jag båten ut här till öarna.

Lennart Dage var 36 år, jurist och på väg till ett möte i Stockholm. Han satt nästan längst fram i första vagnen i tåg 140.

– Kollisionen kom helt utan förvarning, säger han 25 år senare. Kanske bromsade lokföraren några tiondels sekunder innan smällen men det var inget jag reagerade över.

Han minns inget av smällen förutom det fruktansvärda dånet innan han försvann ur sin egen kropp.

– Jag var inte medvetslös, jag var bara i en annan och bättre värld, säger han.

Hur länge den vistelsen varade är oklart, plötsligt märkte han att det sprutade in brinnande olja i vagnen, att det var väldigt varmt och att kläderna brann.

Han tog sig ut genom det krossade fönstret, rullade sig i gruset och fick släckt elden. Han såg ett slagfält av förvridna och brinnande lok och vagnar, skadade och gråtande människor.

Han skjutsades till Östra sjukhuset av en sjuksköterska. Ett nyckelben var brutet på flera ställen, han hade diskbråck, blödde från skador i ansiktet av allt glassplitter och hade brännskador på benen och ryggen.

Redan ett par dagar senare fick han komma hem och efter fem veckor började han arbeta igen.

– Efter 25 år är de enda synliga bevisen för att jag var med om olyckan några svaga brännmärken och ett avtryck runt hela midjan av livremmen, säger Dage.

– Jag har känning av diskbråcket som värker för ofta men i övrigt har jag ett alldeles underbart liv.

Fyra personer i främre delen av tågets första vagn dog i kollisionen; tågmästaren som höll på att kontrollera biljetterna, ett äldre par och en ung kvinna.

Tre män överlevde. Bland dem Dage.

– Jag stod tydligen inte på listan den dagen, säger han. Det var tillfälligheter som avgjorde, jag hade otrolig tur.

Dage har inga psykiska men av olyckan, inga mardrömmar.

– Tvärtom, säger han. Jag har haft en underbar resa genom livet med enorm personlig utveckling allt sedan den dagen.

– Olyckan fick mig verkligen att omvärdera allt. Man kan vara utan det mesta. Det enda man behöver är luft, vatten, ljus, värme, mat och mänsklig gemenskap och det enda man behöver göra är att njuta av livet.

Han har inga betänkligheter mot att åka tåg.

– Tvärtom, säger han. Det är det absolut säkraste sättet att resa, jag gör det ofta och jag gör det gärna.

Dage, nu 61 år, tänkte pensionera sig för några år sedan men rekryterades i stället till Vägverket och Banaväg i Väst där han var markförhandlare i sex år.

Efter knappt ett år i nya Trafikverket som chef för markförhandlarna i region Väst arbetar han nu med mark- och fastighetsfrågor för Västlänken och sitter i projektets ledningsgrupp.

– Ett ohyggligt spännande projekt, säger han. Det är en förmån att få vara med, jag hoppas vara med när vi sätter spaden i jorden 2017 eller 2018.

I går drog den odontologiska riksstämman igång på Svenska Mässan i Göteborg. Omkring 2 300 deltagare hade anmält sig till det vetenskapliga programmet med seminarier och workshops på aktuella ämnen. Långt fler deltar dock i det öppna programmet och runt 200 utställare finns på plats på mässan som pågår till och med lördag.

GP har den senaste veckan haft extra fokus på just tandvården med flera granskningar och reportage. Många läsare har reagerat och hört av sig med sina erfarenheter. Under invigningen på tandläkarstämman stod det klart att även tandvårdsbranschen uppmärksammat granskningen och att den nu diskuteras i både fikarum och ledningsgrupper.

Thomas Hammarberg, som var Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter fram till i våras, höll i stämmans högtidliga öppnande. I sitt tal lyfte även han fram flera exempel ur GP:s granskning.

– Reportagen har blottlagt allvarliga missförhållanden. Det handlar om professionell inkompetens och uppenbarligen också om rent bedrägeri av vissa aktörer inom tandvården. Yrkeskåren som helhet är naturligtvis inte utpekad; för det klandervärda beteendet ansvarar ett fåtal. Men det ligger i allas intresse att rapporten om den mobila tandvården i Västra Götaland får en effektiv uppföljning –och det över hela landet. Här har socialstyrelsen en uppgift som måste tas på största allvar, säger han.

Bland stämmodeltagarna diskuterades också de brister som belysts i GP:s artiklar. Magnus Fritzell, som är privattandläkare i Stenungsund och dessutom arbetar som förtroendetandläkare, välkomnar granskningen:

– Jag tycker det är på tiden att tandvården granskas ordentligt. Fast egentligen borde initiativet tas av någon myndighet och inte av GP, säger han.

Christina Larsson är tandhygienist och arbetar inom Folktandvården:

– Det är bra att frågorna om kommer upp till diskussion så att det görs en översyn. Samtidigt finns risken att patienterna som läser om missförhållanden drar hela tandvården över en kam, säger hon.

• I tisdags eftermiddag råkade en pojke i femte klass illa ut, när han passerade Böskolan. Han blev av med sin mobil.

• I onsdags eftermiddag var det tre elever i samma ålder, två pojkar och en flicka, som hotades av en man som hade ett stickvapen.

De befann sig då, efter fullgjord skoldag på Kålltorpsskolan, vid Spelmansplatsen. Ett av offren plockades på sin telefon.

• Bara en dryg kvart senare var det dags igen.

En högstadiekille utsattes för ett liknande angrepp. Han gick över skolgården, upp genom skogen till vänster om idrottshallen, för att sen ta sig mot Studiegången.  

Där, på en gångväg, hann en man ikapp honom, drog fram en kniv och ryckte åt sig 15-åringens dator och mobil.

– Det är klart att vi ser ett samband mellan dessa brott. Målsägandenas beskrivningen av en gärningsman i 20-årsåldern med kraftig skäggstubb stämmer överens. Ärendet är högt prioriterat hos oss just nu, säger Claes Hagstrand, befäl på ungdomsspaningsgruppen inom polisenhet Nordost.

Rektorerna på Kålltorpsskolan har polisanmält händelserna och i ett mejl till alla föräldrar informerat.

– Det har varit olika reaktioner. Det finns förstås dom som är väldigt bekymrade. Många hämtar nu sina barn, andra har hittat alternativa lösningar, konstaterar Maria Ström, rektor på Kålltorpsskolan.

Ingen misstänkt har ännu gripits.

– Tomten var grå, jag trodde han skulle vara rödare. Men han var snäll. Han får en trea i betyg, säger Gabriel, 9.

Han har testat Lisebergs julnyheter tillsammans med lillebror Christian, 6, och kompisarna Filip, 7, och Olivia, 9.

Att skriva önskelistor till tomten i det mystiska tomtehuset var poppis, men mest nöjd var testpatrullen ändå med det snötäckta Lapplandsområdet.

– Ja, det var så mysigt. Alla hade lurviga samiska kläder på sig, säger Olivia.

– Och den knäppa musiken var bäst av alltihop! säger Christian.

När Jul på Liseberg invigs i kväll är det för trettonde gången i ordningen. Nästan fem miljoner juleljus lyser upp parken som i år alltså fått fyra nya områden.

Det enda barnen inte gillade var fattighuset.

– Det hände för lite. Det var inte lika spännande som allt annat, säger Filip.

I Sverige kallas ofta Pomacea, ursprungligen från Sydamerika, för äppelsnäckor i zoobutikerna.

Eftersom det inte går att utesluta att även akvariearten kan orsaka skada om de kommer ut i naturen har EU nu beslutat att förbjuda alla Pomacea-snäckor.

Beslutet innebär att det inte är tillåtet att handla med snäckorna eller hälla ut akvarievatten med snäckor i avlopp eller i miljön.

– De som har snäckor i sina hemakvarier kan ha dem kvar, men se till att de inte sprids. Zooaffärerna bör så snart det är möjligt följa de nya reglerna, säger Anna-Karin Kuusk, på växt- och miljöavdelningen på Jordbruksverket.

I förra veckan fick hon höra att det är just Hus B på Lackarebäck, där hennes demenssjuka mamma Mirja bor, som kommer att stänga. Och sedan dess har hon handlat.

– Jag har talat med personal, media och andra anhöriga. Och så har jag skrivit till Socialstyrelsen och startat en facebookgrupp ”Flytta inte på dementa”.

Sinikka Mäkelä anser att det hade varit bättre att flytta på boende som är somatiskt sjuka med större möjlighet att mentalt förbereda sig på en flytt.

– Dementa har faktiskt dött när de tvingats flytta.

Hon berättar om mamma Mirjas historia där en stroke för fyra år sedan påskyndade demensen. Hon bodde kvar hemma i drygt tre år med hjälp av hemtjänst.

– Jag var ständigt nervös. Många gånger kom outbildade timanställda som frågade mamma om hon behövde hjälp. Och varje gång svarade hon ”nej” och så var besöket avklarat.

I september förra året fick Mirja plats på Lackarebäck och efter en viss anpassningsperiod är dottern Sinikka mer än nöjd.

– Hon har fått ett socialt nätverk med andra boende här och personalen gör ett jättejobb utifrån sina resurser.

Hittills har hon valt att inte berätta något om den förestående flytten för sin mamma.

– Hon betraktar det här som sitt hem nu. Hon har förtroende för personalen och jag hoppas fortfarande att beslutet inte blir av så att personalen som har kunskap om de boende inte sprids vind för våg.

När Sinikka och GP hälsar på i Mirjas lägenhet visar hon stolt upp sitt rum. Hon talar ömsom på svenska, ömsom på finska och avslutar mötet med orden.

– Jag vet inte hur länge jag kommer bo här. Det vet man faktiskt inte.

neddragning. Cirka 30 av dagens 120 platser ska försvinna från Lackarebäck. Beslut fattas 22 november.

GP har tidigare skrivit om planerna på att äldreboendeplatser i Mölndal ska försvinna då vård- och omsorgsnämndens budgetprognos för i år är minus 10,3 miljoner kronor.

Förslaget som redan diskuterats i nämndens arbetsutskott visar på att alliansen och oppositionen är överens om att omkring 30 av dagens 120 platser ska försvinna från Lackarebäcks äldreboende. Däremot är blocken inte överens om varslet av 30 i personalen.

– Jag är besviken på Socialdemokraterna som inte är med på varslet, men vi är överens om att det är helt nödvändigt att stänga, för efterfrågan på äldreboendeplatser är inte tillräckligt stor, säger nämndordföranden Kenneth Wallin (M).

– Vi anser inte att man behöver varsla, säger vice ordförande Bernt Runberg (S).

Han får medhåll av Kommunals ordförande i Mölndal, Lena Sohlberg.

– Vi förstår oss inte på den här politiken. Ett varsel skapar bara oro och i slutänden är jag övertygad om att det kommer sluta med noll uppsägningar.

Hon anser att besparingar inte ska göras på fastanställda i första hand, utan i så fall på timanställda.

Vilka som kommer att varslas är i nuläget oklart, liksom hur många platser som försvinner från demensavdelningen.

Ett av skälen till att neddragningen sker just där är att boendet består av flera mindre enheter som kan avvecklas successivt. De som bor där kommer i stället att erbjudas plats på andra äldreboenden.

– Det behöver inte bli neddragningar av 30 platser. I ett första skede handlar det om 21 platser med start 1 december, men det får ta den tid det tar. Flyttarna kanske inte är klara förrän till sommaren, säger Kenneth Wallin.

Nämnden har utan framgång försökt hitta hyresintressenter till lokalerna och därför tvingas nämnden själv betala hyra t o m 2023 för de tomma rummen på omkring 5 500 per rum.

– När vi får behov av fler platser blir det relativt enkelt att öppna igen, säger Kenneth Wallin.

Mellerud

Ett inbrott sker i en villa i Ingribyn. Oklart om gärningsmannen eller -männen kommer undan med något byte. Polisen gör en teknisk undersökning för att säkra eventuella spår. 02.09

Uddevalla

På en restaurang på Kungsgatan omhändertas en berusad kvinna och körs med ambulans till sjukhus. 03.50

Åmål

Två personbilar krockar på riksväg 45 vid Åmål. Inga personskador. Bilarna bärgas från olycksplatsen.

Ulricehamn

En körkortslös man i 50 årsåldern kör en avställd bil med körförbud. Han krockar med en parkerad bil och somnar sedan vid ratten. Mannen misstänks vara påvarkad av narkotika och får följa med polisen för provtagning. 08.02

Alingsås

En personbil kör på ett vildsvin på länsväg 190 vid Gräfsnäs. Bilen får skador på fronten. Vildsvinet försvinner till skogs och platsen märks ut så att jägare ska kunna söka rätt på djuret. 09.39

Borås

En bil kör på fel sida av vägen, mot mötande trafik, på riksväg 40 vid Hultamotet. En polispatrull kallas dit och spanar efter bilen utan resultat. Inga inrapporterade olyckor.

13.41

Guldheden, Göteborg

En äldre person blir utsatt för stöld eller försök till stöld i sitt hem på Lövskogsgatan. Det är en kvinna som lurar sig in i bostaden genom att säga att hon skulle kontrollera en rullator.

Falköping

En lastbil och en så kallad mopedbil kolliderar vid Åttagården. En så kallad mopedbilen kör in i ett stillastående släp vid Åttagården. Föraren av mopedbilen förs till KSS, troligen lindrigt skadad.

Centrum, Göteborg

En personbil och en spårvagn kolliderar vid Ullevigatan. Inga personskador. Det blir stopp i trafiken under en halvtimma. Personbilen kan köras från platsen. 18.20

Mölndal

En singelolycka inträffar på E 6 vid Lackarebäcksmotet. Bilen kör in i ett räcke. Föraren misstänks ha drabbats av sjukdom och förs med ambulans till Mölndals sjukhus. 19.13

Göteborg

En man skadas i samband med arbete på en hamburgerrestaurang vid Ängås. Olyckan inträffar på Axel Adners gata. Det som händer är att mannen får olja från fritösen i ansiktet. Ambulans tillkallas och mannen förs till Sahlgrenska sjukhuset. 19.18

Borås

En polispatrull försöker stoppa en bil vid Gässlösavägen. Bilen fortsätter dock sin färd utan att stanna och följs efter. Bilen är avställd och har körförbud. I den finns tre personer. Samtliga visar tydliga tecken på att vara narkotikapåverkade.

Kungälv

En lastbil och en personbil kolliderar på E 6 mellan Rollsbomotet och Kungälv. En person förs till Kungälvs sjukhus med okända skador.

Det började i somras med att ungdomspolisen i Nordost såg ett mönster. Offren var snarlika, liksom tillvägagångssätten.

Det startade på Fanjunkargatan (7 juli) och fortsatte i tät följd på Gamlestadstorget (8 juli), Friggagatan (15 juli) och Aprilgatan (24 juli).

Efter en paus återupptogs verksamheten på Galileis gatan (23 september) och Komettorget (7 oktober).

Tre dagar senare var polisens spanare säkra på vilka några av förövarna var, och grep två 17-åringar:

– Vi lyckades få de båda killarna att avslöja ytterligare brottslighet. På så vis kunde vi nysta upp några av de övriga personrånen också, konstaterar polisinspektör Claes Hagstrand.

En vecka senare satt åtta yngre män (födda 1992-1996) anhållna. Tre av dem häktades. Hela gänget har idrotten, och medlemskapet i en fotbollsförening, gemensamt.

De åtalades häromdagen för att i olika konstellationen ha genomfört angreppen mot de fyra flickorna och dessutom mot två pojkar (som även misshandlades genom sparkar och slag med en sten).

– Den ene gärningsmannen hade handen gömd bakom ryggen och sa ”I´m gonna pop your head of”, berättar en av målsäganden i förhör.

En annan uppger att hon uppmanades att lägga sig ner på marken, annars ”skulle hon bli skadad”.

Bytet blev i huvudsak plånböcker och mobiltelefoner. Bland de som utsatts och som kallats som vittne finns ett minderårigt barn.

– I stort sett samtliga av de här förövarna var okända för oss, de fanns inte i de sammanhang där vi brukar leta.

Föräldrarna och personer runt den här gruppen har dock engagerat sig hårt. Inte minst folk inom klubben. Så förhoppningsvis kan de undvika att hamna i kriminalitet igen, förklarar Claes Hagstrand.

Kammaråklagare Kajsa Johansson ansvarar för ärendet:

– Vissa av de här pojkarna har varit mer aktiva än andra, vissa har erkänt mer än andra. Men alla är såpass unga att fängelsestraff knappast blir aktuellt, betonar åklagaren.

Under förutsättning att fotbollsgrabbarna fälls lär det i stället handla om ungdomstjänst eller ungdomsvård.

Borlänge: Två män i 20-årsåldern omkom på torsdagskvällen när den bil de färdades i körde av vägen och landade upp och ned i sjön Lilla Ulvsjön i Ulfshyttan söder om Borlänge.

Ytterligare två personer som befann sig i bilen kunde räddas sedan rådiga privatpersoner ingripit, och lyckats dra ut dem ur bilen.

– När vi kom till platsen drog vi ut de andra två, säger Anders Strömberg på räddningstjänsten Dala Mitt.

Alla fyra fördes till sjukhus, där de två männen dödförklarades av läkare. Enligt räddningstjänsten var det mycket halt på olycksplatsen. (TT)

I går samlade miljöminister Lena Ek (C) åter ledande personer från SSM och kärnkraftsindustrin. Nu var det dags att redovisa åtgärderna mot de säkerhetsbrister som avslöjades vid aktivisternas intrång.

Vid Ringhals tog sig aktivister över ett obevakat industristängsel som utgör gränsen för skyddsobjektet. De flesta greps direkt på industriområdet utan att ha försökt ta sig vidare. Fyra personer lyckades stanna kvar över natten trots att polisen hjälpte till med avsökningen.

Vid Forsmark trängde aktivister längre in. De passerade även den första skyddsbarriären, en larmad zon med staket och kameraövervakning.

Tre personer höll sig kvar över natten. Den sista höll sig undan i 38 timmar för polis och kärnkraftsverkets personal.

– I Forsmarksfallet är det särskilt allvarligt att man trots avsökning av polis kunde stanna kvar, säger Stig Isaksson, säkerhetsexpert på SSM.

Efter tillsyn på Forsmark och Ringhals fann SSM att ingen av anläggningarna har metodik eller dokumenterade rutiner för att säkerställa att personer som tar sig in grips och förs därifrån. Inte heller finns rutiner som säkrar att inkräktare inte har lämnat kvar något på området eller utfört skadegörelse.

SSM föreslår regeringen att utvidga det område som utgör skyddsobjekt, införa skarpare fordonskontroller och utreda permanenta skyddsstyrkor på kärnkraftverken. En sådan styrka ska kunna ingripa i avvaktan på polis. Förebilder finns, bland annat i Finland.

Försiktigt rullade i går Hållbar utvecklings kontor nerför backarna på Chalmersområdet. Den 600 meter långa miljövänliga flytten sköttes av Thomas Hägg, Thomas Röstell och Johan Erlandsson på företaget MoveByBike.

Sex vändor var behövdes innan jobbet var klart. Bokhyllor, skrivbord och stolar – allt lyckades de surra fast på cykelkärrorna.

Var går gränsen?

–  Till och med ett piano skulle de klara.Det flyttade våra kolleger i Malmö nyligen. I och för sig är det plattare där, men när vi får nya cyklar kommer vi också att klara det – trots backar, säger Johan Erlandsson.

Kärrorna klarar 300 kilo så ett piano är inga problem!

Det uppflammande våldet mellan israeler och palestinier verkar bara vara början på en djup kris som kan förvärras de närmaste dagarna. Israeliska trupper står längs gränsen mot Gaza och väntar på marschorder.

Upptrappningen liknar den för fyra år sedan som ledde till den senaste stora offensiven mot Hamas – och resulterade i mer än 1 000 döda palestinier och enorm förödelse.

Våldsspiralen fick fart när Israel i onsdags dödade Hamas militäre ledare i Gaza från luften, sedan mer än 100 palestinska raketer slagit ned i södra Israel de föregående dagarna.

I går fortsatte raketattackerna från Gaza medan Israel riktade intensiva flygräder mot den palestinska kustremsan. Palestinier fick in en direktträff på ett hus i den lilla staden Kiryat Malachi i södra Israel. Tre israeler dödades och flera skadades.

Förödelsen är stor när GP kommer till platsen. Hela väggen i vardagsrummet är ett stort gapande hål i den värst drabbade lägenheten. Religiösa skrifter, glassplitter, leksaker och krossade möbler ligger i en enda sörja på golvet. Stolar, husgeråd, sängar – allt har kastats huller om buller i den lilla lägenheten.

– Jag var i trappuppgången när jag hörde en enorm smäll. Hela huset skakade. Det är ett mirakel att inte fler dog, säger Abraham Hager, 24, student, som bor våningen under.

Också hans lägenhet är skadad. Fönstren är krossade och en bokhylla full med judiska religiösa skrifter har rasat.

Grannarna Mendi och Nechama Vigler håller på och packar. De reser med sina fyra barn i åldrarna 9 till 4 år till familjen i norra Israel tills faran är över.

– Vi hörde larmet i morse och strax efter en jättesmäll. Våra fönster krossades. Vi hörde skrik från de övre våningarna. ”Hjälp, vi har skadade!” ropade folk, berättar Mendi Vigler, 33, grafiker.

– Barnen är jätterädda. Det vill inte bo kvar. Så vi åker till morföräldrarna några dagar, säger han.

Liksom de flesta andra i kvarteret tillhör paret den ultraortodoxa judiska rörelsen Habad.

Channi Chalili, 20, bor i grannhuset. Också hon hörde den starka explosionen.

– Det kändes som om det exploderade hemma hos mig. Det är som en mardröm. Jag är god vän med familjen som träffades, jag gick i samma klass som dottern hela skoltiden, säger hon.

En lång rad israeliska ministrar besökte det träffade huset i går. Informationsministern och finansministern kommer medan GP är där. De och deras följen krockar i den trånga trappuppgången.

– Vi har beslutat att inte längre tolerera raketer från Gaza. Hamas ska få betala ett högt pris tills de inser det. Vi håller alla möjligheter öppna, också en aktion på marken, säger finansminister Yuval Steinitz.

Få människor syntes på gatorna i Kiryat Malachi och andra städer i södra Israel i går. Människorna tog skydd mot raketelden.

Också i Gaza höll sig de flesta invånarna inomhus medan Israel attackerade med flyg och artilleri. Sammanlagt har minst 15 palestinier dödats under två dagars strider.

– Jag försöker lugna mina barn när de hör explosionerna. Ingen vet när det här kommer att sluta, säger den palestinska trebarnsmamman Zainab Nimr, 33, till AP i Gaza.

Tusentals Gazabor deltog i begravningen av Ahmed Jabari, Hamas militäre befälhavare, som dödades av Israel i onsdags. Många krävde hämnd.

– Fienden började striden och får ta konsekvenserna, sade Hamaspolitikern Mushir al-Masri vid begravningen.

I går kväll nådde två raketer av typ Fajr för första gången Tel Aviv-området. Raketlarmet gick i den israeliska storstaden som inte hört sirener sedan det första Gulfkriget 1991. Detta till skillnad från befolkningen i södra Israel som regelbundet utsätts för beskjutning från Gaza.

Inga skador rapporterades, av allt att döma slog raketerna ned i havet söder om Tel Aviv.

Khalid Mishal: Kvinnor och män står i kö för jihad och martyrskap.

Israel är USA:s viktigaste allierade. Men samtidigt har relationerna i olika perioder varit ansträngda mellan länderna. Det går tillbaka till Bill Clinton på 1990-talet. Clinton hade en nära och vänskaplig relation till den mördade israeliske premiärministern Yitzhak Rabin och ett omvittnat spänt förhållande till den nuvarande premiärministern Benjamin Netanyahu. Clinton ansåg att Netanyahu komplicerade möjligheterna att nå en varaktig fredsöverenskommelse efter Osloavtalet.

Efter det amerikanska presidentvalet för fyra år sedan utsattes Gaza för omfattande israeliska attacker sedan missiler avfyrats från Gaza. De amerikanska reaktionerna var svaga eftersom George W Bush var en avgående president och Barack Obama ännu inte hade tillträtt. Då dog 13 israeler och omkring 1 400 palestinier.

Men för fyra år sedan var det den ”vanliga” kartan som gällde i Mellanöstern. Så är det inte nu. Den arabiska våren har förändrat mycket. Egypten är inte längre en säker allierad och om Libyen är osäkerheten stor vilka som är vän och fiende till USA.

Attacken mot det amerikanska konsulatet i Benghazi utreds just nu av kongressen. Republikanerna driver frågan hårt sedan det visat sig att de första uppgifterna, om att attentatet föranletts av demonstrationer mot en muslimfientlig film, var felaktiga. Den informationen – som vidarebefordrades av UD och Vita huset – byggde på uppgifter från CIA. Republikanerna hävdar att Obama-administrationen medvetet förde det amerikanska folket bakom ljuset.

Syrien är ett allvarligt orosmoment där USA tvekar att agera. Inbördeskriget hotar att spilla över till grannländerna. Israel ockuperar Golanhöjderna, som tillhör Syrien, och USA har nyligen deltagit i en militär övning med Israel i området. Med en explosiv situation vid gränsen mot Syrien och en annan mot Gaza finns risk för storkonflikt.

Stockholm: Hon tillhör samma religiösa grupp som Syriens president, men lever i exil på grund av sina regimkritiska skildringar av revolutionen. Journalisten och författaren Samar Yazbek tog i går emot Tucholskypriset av Svenska Pen för sin rapportering om det syriska upproret.

Yazbek åker då och då i hemlighet tillbaka till Syrien för att arbeta med en organisation som stöttar kvinnor. (TT)

Köpenhamn: Danskar slår resten av Europa när det handlar om att testa hasch. Nästan var tredje dansk mellan 15 och 64 år har testat hasch under sin livstid, enligt Europeiska övervakningscentret för narkotika och narkotikamissbruk.

Den visar också att danskarna ligger i högt i statistiken för att testa kokain och amfetamin vid ett enstaka tillfälle. (TT-Ritzau)

Men även om han har en viss presidentlik charm vore det kanske överdrivet att beskriva honom såhär:

”På den nyss regntunga himlen där åskan dundrade/ stiger nu en ny stjärna/ en praktfull gnistrande ädelsten/ som med en magnifik strålglans skjuter sina strålar genom molnen”

Så lyder ledmotivet till en populär kinesisk tv-serie från 1986 med namnet ”En ny stjärna”. Den baserar sig på en bok med samma namn av författaren Ke Yuanlu, och handlar om en ung idealistisk tjänsteman som på egen begäran får förflyttning till en liten by på kinesiska landsbygden.

Enligt New York Times har författaren använt en ung Xi Jinping som inspiration.

GP har inte hittat några kinesiska källor som stödjer påståendet att huvudpersonen verkligen är baserad på Xi Jinping. Vad som däremot är helt sant är att Xi Jinping som ung partitjänsteman begärde förflyttning till en mindre by. Där genomförde han reformer som fick viss uppmärksamhet. Bland annat utvecklade han turistnäringen.

Men han blev också inblandad i en konflikt med den överordnade partichefen Gao Yuan.

I tv-serien hamnar hjälten i konflikt med en korrumperad partichef, som han gör allt för att motarbeta.

Vid ett kort möte med pressen i går höll Xi Jinping sitt första anförande som partiordförande. Precis som sin fiktive motsvarighet lade han tonvikt på kampen mot korruptionen.

En av de viktigaste frågorna för det nya ledarskapet är allmänhetens förtroende. Den senaste tidens skandaler och de ökande inkomstklyftorna gör att avståndet mellan kineserna och deras ledare är större än någonsin.

Men förutom talet om att motarbeta korruptionen vet man mycket lite om vad det nya ledarskapet vill göra under sin tid vid makten.

Vilka de nya ledarna är vet man något mer om.

Redan vid slutet av förra partikongressen blev det mer eller mindre bestämt att Xi skulle bli Kinas näste president. Då var Xi Jinping en doldis. Han vred på sig i all uppmärksamhet. Medierna skrev till och med att han ”log blygt” och rodnade.

Den nye premiärministern Li Keqiang är också känd sedan innan. Han var den som många tidigare trodde skulle bli president. Li Keqiang är Hu Jintaos utvalde arvtagare, med en bakgrund i ungdomsförbundet. Han blir den yngste medlemmen i det stående utskottet.

Men i går gjordes också fem nya utnämningar. I den ordning som de rankas i partihierarkin blev det: Zhang Dejiang, Yu Zhengsheng, Liu Yunshan, Wang Qishan och Zhang Gaoli.

Zhang Dejiang är en av ”kronprinsarna”, det vill säga en av dem som har släkt bland tidigare makthavare.

Yu Zhengsheng har familjebakgrund både i Qing-dynastin och bland äldre generationen kommunistledare. Engelskspråkiga South China Morning Post beskriver honom som ”bra på både morot och piska”.

Liu Yunshan från propagandaministeriet, också han en av kronprinsarna, arbetade en tid på nyhetsbyrån Nya Kina när han var yngre.

Nygamle Wang Qishan är vice premiärminister i den nuvarande regeringen, och jämförs ofta med Zhu Rongji, den före detta finansministern som i mångas ögon på egen hand ligger bakom Kinas ekonomiska mirakel.

Zhang Gaoli har hållit en låg profil som partichef i Tianjin.

I det nya stående utskottet får Wang Qishan den näst lägsta positionen. Han blir nummer sex, med ansvar för disciplinärenden inom partiet, det vill säga korruption. Att en framgångsrik och aktad politiker som Wang Qishan fick ta en post som förknippas med lägre prestige kan betyda att portföljen som han blev tilldelad – korruptionen – verkligen kommer bli viktigare under det nya ledarskapet.

I tv-serien ”En ny stjärna” besegrar den unge hjälten i kampen den korrumperade partisekreteraren. Verklighetens Xi Jinping lämnade däremot byn. Xi Jinping är också en av kronprinsarna, och hans mäktige pappa drog i några trådar. Det fanns inte så mycket att göra efter att den äldre generationen ledare börjat streta emot.

*

Savita Halappanavar, hindu och från Indien, var gravid i 17:e veckan när hon fick missfall. På ett sjukhus i Galway vägrade personal trots vädjanden att avlägsna fostret, har Savitas man Praveen berättat för etermediebolaget RTE. Savita dog efter en vecka, av blodförgiftning.

Att sjukhuset sade nej bottnade i att hjärtljud från fostret kunde uppfattas.

I onsdags demonstrerade tusentals människor vid en ljusvaka framför parlamentet för rätt till abort. I går uttryckte Indien oro.

– Skamligt att detta kunde hända i mitt land, sade demonstranten Emer McNally, 33 år och gravid i sjunde månaden.

Aktivisterna vill att lagen ska förtydliga när abort ska beviljas därför att moderns liv är i fara. I dag är rättsläget luddigt – ett ”minfält” för vårdanställda att navigera i.

Inför hotet om nya protester till helgen lovade regeringen i går att lagen ska förtydligas.

Katolicismen har mist en del av sitt grepp om Irland, men flera regeringar har avstått från att ta i frågan för att inte skrämma bort konservativa väljare. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har tidigare uppmanat Irland att skapa klarhet i frågan.

I helgen kommer 230 personer från hela Sverige till Strike Bowling i Gamlestan för att spela flipper. Det är Svenska Mästerskapen här för andra året i rad.

När GP träffar Hans Andersson håller han som bäst på att montera upp några av det 50-tal flipperspel som ska användas. Varje maskin väger 120 kg och trots att Hans har en specialbyggd flipperspelskärra, så innebär det en hel del slit.

– Ja, det brukar kännas i ryggen när man lägger sig på kvällen. Men det får det vara värt. Jag lägger en veckas arbete på det här, men det är väldigt roligt, säger Hans.

Flipperintresset har han haft med sig hela livet.

Hans Andersson är uppväxt i Alingsås och som liten grabb bodde han i närheten av Lygnareds camping. Där fanns några flipperspel, bland annat en Rolling Stones-maskin som spelade Satisfaction-riffet när det gick bra.

– Där någonstans fastnade jag, och när jag efter det såg en maskin stannade jag gärna till och kollade. Det är en härlig kombination av elektronik och mekanik som är fascinerande. Och så är det en charmig blandning av slump och skicklighet som avgör vem som får högst poäng.

Det var också under barndomen som Hans signatur blev till. I alla arkadmaskiner gäller det att markera sina high scores med en signatur på tre bokstäver, och i Hans fall är det BUD som gäller. Det är en förkortning för Buddha, ett något oväntat smeknamn som hängt kvar ända sedan tioårsåldern.

– Vi var på ett fotbollsläger med Gerdskens BK som jag spelade i då. Så vi var massa killar som sov i ett stort rum med våningssängar. Och av någon anledning så satte jag mig i böneställning en kväll och då var det en annan kille som pekade och ropade: titta, han sitter som Buddha!

Under 90-talet blev det inte så mycket flipper för Hans Andersson. Flipperspelen var inte speciellt lönsamma rent ekonomiskt och de konkurrerades snabbt ut av andra mer pengainbringande spelmaskiner på uteställena. Flipperspelen togs över av entusiaster, och så småningom introducerades Hans för ett gäng sådana entusiaster i Alingsås. Och sedan dess är han helt fast.

– Man kan säga att det blev en nystart för intresset. Vi tävlar två gånger i månaden, sen är det flipperforum som man tittar på så många gånger man hinner på en dag. Att spela flipper ger en speciell typ av avkoppling. När man står mitt i ett parti så släpper man allt annat.

Efter en vända i journalistbranschen arbetar Hans Andersson i dag som programmerare, dessutom har han hunnit med att skriva två böcker om – just det – flipper. Efter många timmars nötande har han också lyckats klättra sig in på 350:e plats på världsrankingen i flipper, och nu är han alltså personen bakom flipper-SM.

– Det krävdes att någon tog på sig ansvaret om det skulle bli ett nytt SM, så då blev det jag. Och intresset har varit jättestort, platserna tog slut på bara två veckor.

SM spelas i två klasser: en vanlig tävlingsklass och en som heter Classics, som bara spelas på äldre maskiner. De som är insatta i flipper brukar dra en gräns vid 1985 – efter det blev datorerna i flipperspelen mer avancerade och tillverkarna började experimentera med bonusar och specialeffekter. Det har inte uppskattats i alla läger och därför finns nu två tävlingsklasser.

För Hans Anderssons del innebär tävlingshelgen en hel del arbete, men han ska också vara med och tävla om medaljerna:

– Jag ska göra mitt bästa och jag hoppas gå åtminstone till slutspel. Jag kom till kvartsfinal 2008, men det är nog svårt att lyckas lika bra nu.

Johan Asplund har utsetts till 2013 års Grez- sur-Loing-stipendiat. Han spelar trumpet, men det är som kompositör, arrangör och organisatör han främst gjort insatser. Asplund utbildar sig dessutom till psykolog.

Stiftelsen Anna Ahrenbergs fond utdelar årligen ett Grez-sur-Loing-stipendium. Avsikten med stipendiet är att bereda konstnärer, författare, musiker, tonsättare och forskare i Göteborg möjlighet till utveckling inom sitt område genom att vistas två månader på Hôtel Chevillon i Grez-sur-Loing söder om Paris.

Romstipendiet för arkitektstuderande vid Chalmers vill främja blivande arkitekters kunskap om den italienska arkitekturens och stadsbyggnadskonstens historia. Årets två stipendiater erhåller 75 000 kronor vardera.

Carolina Fredriksson befinner sig redan i Rom och håller på med sitt examensarbete, som handlar om att utforska mötet mellan litteratur och arkitektur.

Lisa Eriksson vill i sitt examensarbete utforska hur mötet mellan äldre historisk arkitektur och nya tillägg kan gestaltas. Hon vill speciellt studera hur arkitekter har löst problematiken med museibyggnader i Rom.

gör den italienska dirigenten Arturo Toscanini sin debut i USA. Han uppträder på The Metropolitan Opera House i New York där han dirigerar Verdis Aida.

talar Adolf Hitler i Berlins sportpalats.

dör konstnären och författaren Albert Engström.

anfaller allierat flyg kraftverk och fabriker i det tyskockuperade Norge.

tilldelas den franska antirasistiska organisationen SOS Racisme (Rör inte min kompis) Dagens Nyheters och den danska tidningen Politikens frihetspris.

beslutar Televerket att lägga ner all telefontillverkning i Sverige.

Vibeke var en av nykomlingarna i almanackan 2001. Det är ett danskt eller lågtyskt namn som troligen betyder liten kvinna. Orsaken till att namnet fått plats i kalendern är med största sannolikhet att det är en sidoform av namnsdagsgrannen Viveka. Det är i alla fall inte av omtanke om landets blomsteraffärer som namnlängdskommittén lät sig bevekas. Antalet namnbärare är runt 600 personer, omkring 300 har det som tilltalsnamn.

Viveka har lågtyskt ursprung och betyder alltså något i stil med liten kvinna. Namnet är känt i Sverige sedan 1700-talet. Antalet namnbärare i dag är runt 3 200, cirka 1 500 har det som tilltalsnamn.

Kommentar till Ubbes kommentar (tisdag 13/11) på Piltz krönika (lördag 10/11) på Namnsidan.

Kära GP.

Jag har i dag läst den bästa summeringen av livet, döden, ja, alltihopa. En kommentar som är till punkt och pricka den livssyn som jag också innerligen känner för.

Signaturen UBBE beskriver sin syn så vackert, klart och stringent och det säger jag från min nuvarande position sedan två dagar tillbaka, Hospice i Kålltorp, där jag får en otroligt fin omvårdnad av en fantastisk personal.

Jag har med sorg läst GP:s genomlysande artiklar de senaste dagarna (skulle själv föreläst på Riksstämman i går – jag är således tandläkare) hur illa det kan stå till med en del människor i deras vårdgivarposition. Med ett felaktigt utnyttjande av allmänna medel/resurser och dessutom, som det verkar just nu, med felaktig och gravt destruerande behandlingar av patienter.

Därför hjälper det mig något att läsa Ubbes inlägg som kan användas i etikutbildningen; utveckling och ett eget ansvar och konstaterandet att vi alla är olika … en del vill gå fram snabbt, andra långsammare, men alltid med var­samhet... vi alla behövs lika mycket.

”It took me half my life to understand that this was a do-it-yourself-job” är en av mina visdomsrader liksom: ”this is life, not the rehearsal”.

Det är verkligen nu vi lever så gör det bästa av det. Gör det du är bra på eller bli bra på det du gör så blir du och alla omkring dig glada och vi kan tillsammans utvecklas.

Tack för den insändaren och hälsa skrivaren.

” Knô dig in fast dôra är trång

här är änna nå´t på gång ”

Det är nu 45 år sedan denna signatur för Jubel i busken hördes för första gången i svensk television – ett litet jubileum alltså.

Hur skulle detta mottas av tittarna, mycket speciell göteborgsk humor, som speglade många lokala företeelser?

TV-ledningen i Stockholm var mycket skeptisk och sa nej gång på gång.

Motivering från huvudstaden:

Man kan inte visa två så tjocka människor samtidigt i tv!

De tjocka var Sonya Hedenbratt och Sten-Åke Cederhök.

Men dåvarande tv-chefen i Göteborg John Forsberg gav sig inte. Han övertygade stockholmarna om att detta kunde bli succé.

Och visst undrade man som ung (?) tv-tittare, vart ska detta bära hän? Buskis på bästa sändningstid. Går det an?

Och så satt jag där och skrattade åt dåliga vitsar och annat, men det dåliga presenterades på ett förföriskt charmigt sätt. Det plumpa kändes med ens rumsrent. Vid den här tidpunkten bodde jag i Skåne och på något sätt blev jag bekant med Haga och andra Göteborgsmiljöer som beskrevs i sånger och sketcher.

Uppenbarligen tyckte svenska folket detsamma, tittarna tog Jubel i busken till sina hjärtan. Den speciella göteborgska humorn kändes äkta. Folk kände igen sig.

Tre beställda program från ledningen blev ytterligare tre. Tittarframgångarna övertygade. Två tjocka människor var plötsligt hela Sveriges favoriter.

Sex program blev så småningom totalt 25! De första var i svartvitt och spelades in på Hagateatern. Senare byggdes puben upp i en tennishall i Torp där det gamla tv-huset, som kallades Synvillan, i Göteborg låg. Under en mellanperiod bytte man titel till Låt hjärtat va me, men senare gick tv tillbaka till ursprunget, Jubel i busken.

Sten-Åke Cederhök var väldigt förtjust i engelsk music hall-underhållning. Han åkte ofta till London och tittade och lånade idéer till Hagateatern. En annan person som var tänd på music hall-stilen var regissören Bo Hermansson.

– Jag var ofta i London och hade köpt på mig en rejäl samling skivor med music hall-låtar, berättar Bo. Jag gav dem till Sten, som sedan skrev briljanta svenska texter till de engelska sångerna.

Naturligtvis blev det diskussion om det lämpliga med buskis i tv. Det fanns under de här åren en klar skiljelinje mellan kultur och folkliga nöjen.

Då trädde Lars Forssell fram och försvarade Jubel i busken.

Sten-Åke Cederhök, Sonya Hedenbratt och de andra i gänget, Elvi Bengtsson, Rulle Lövgren och Nisse Peters, blev rikskändisar.

Hemligheten bakom publikframgången?

– Den totala värmen, säger Bo Hermansson. Det märker man när man ser om avsnitten i dag. Jubel i busken spelades in med publik och i så kallad realtid. Allt skedde samtidigt, några omtagningar fick göras ibland. Men samspelet publik–artister var total och det märks.

Samarbetet Sten-Åke Cederhök och Bo Hermansson fortsatte, efter Jublet kom Albert och Herbert. Efter åtskilliga andra tv-serier blev det mest teater för Bo och fortfarande, nyss fyllda 75 år, regisserar han farser, komedier och musikaler. Senast Hjälten från Kalmarsund, en fars som spelades i somras i Kalmar, med bland andra Robert Gustavsson och Suzanne Reuter.

Muisc hall-traditionen i England är ett minne blott. Underhållningsformen dog ut.

– Man kan säga att den till viss del lever kvar i Sverige genom de farser med musiknummer som spelas bland annat i Kalmar och på Fredriksdal i Helsingborg, säger Bo Hermansson.

Med anledning av Jubel i busken-jubileet har en dvd med flera avsnitt ur serien plus bonusmaterial släppts. Visst håller det fortfarande!

Gör så här:

1. Skala och skär morötterna och äpplena i bitar och löken i klyftor. Dela plommonen på mitten.

2. Putsa och skär upp köttet i 2-3 centimeter tjocka skivor som bankas ut lätt. Stek köttet hastigt i 1 matsked smör, bara så det får färg. Ta upp köttet och lägg i bitar av morot och lök. Stek grönsakerna någon minut.

3. Fräs resterande smör och mjöl i en kastrull. Späd med vatten, vin och grädde. Koka upp, sänk värmen och lägg i grönsakerna från pannan samt plommon, äpplen, riven vitlök, lagerblad, timjan samt fond. Sjud grytan i 15 minuter. Lägg i köttet och sjud allt 6-7 minuter till. Salta och peppra. Servera med ris eller stekt potatis och blandade blad och örter.

Enligt Statistiska Centralbyrån var arbetslöshet det huvudsakliga försörjningshindret hos 38 procent av dem som erhöll försörjningsstöd (socialbidrag) 2010. Det motsvarar 157 000 personer, vilket är lika många som hela befolkningen i Borås, Mark och Skara tillsammans. Är försörjningsstöd och kontakt med socialtjänsten verkligen bästa vägen tillbaka till arbete?

Sedan 2003 har ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sjunkit i förhållande till sjukpenningnivån. I dag kan skillnaden mellan de olika försäkringarna vara hela 6 000 kronor i månaden.

För allt fler personer i utanförskap är det svårt att avgöra om man är sjuk på grund av arbetslöshet eller vice versa. Men svaret på frågan har en avgörande betydelse för ersättningen men också vilka åtgärder som sätts in. Med samma ersättning inledningsvis kan fokus direkt sättas på snabbaste vägen tillbaka till arbete.

Den låga arbetslöshetsersättningen tillsammans med allt färre medlemmar i a-kassan och många arbetslösa i kommunernas försörjningsstöd förhindrar effektiv omställning till växande branscher och företag. Vi vet att arbetslivet kommer bli mer flexibelt, fler kommer byta jobb och karriär med jämna mellanrum.

En ny sjuk- och arbetslöshetsförsäkring måste ha sin bas i att omställning till nytt jobb underlättas.

Systemet med olika avgifter till a-kassan för olika yrken motverkar rörlighet mellan branscher och intresset att över huvud taget vara med i a-kassan.

Almega föreslår att sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen så långt som möjligt harmoniseras inom ramen för en omställningsförsäkring.

l För oss är det därmed självklart att avgiften till arbetslöshetsförsäkringen ska vara lika för alla.

l Arbetslösheten kan drabba alla. Därför bör arbetslöshetsförsäkringen omfatta alla som aktivt står till arbetsmarknadens förfogande, vilket innebär att dagens a-kassa i praktiken blir obligatorisk.

l Tydliga krav på aktivitet bör ställas på de arbetssökande och en tydlig avtrappning av ersättningarna måste finnas. Genom att fler påverkas av en avtrappning, till följd av den höjda ersättningsnivån ökar drivkrafterna att hitta nytt jobb.

Almega har låtit beräkna vad kostnaden för en allmän omställningsförsäkring skulle bli. Utgångspunkten är att 90 procent av de arbetslösa omfattas, i stället för dagens 62 procent. Almega har kalkylerat på en medlemsavgift på 155 kronor vilket motsvarar den genomsnittliga a-kasseavgiften vid årsskiftet 2011/2012.

Förslaget innebär också åtgärder för en mer effektiv omställning. Fler omställningsaktörer som konkurrerar med Arbetsförmedling i ett valfrihetssystem leder till snabbare och bättre åtgärder.

I dag får mer än var tredje arbetslös inte någon ersättning från a-kassan. Vårt förslag innebär en ökad kostnad, men inte så mycket som man skulle kunna tro.Redan vid en tiondel lägre arbetslöshet är kostnaden för statskassan 1,8 miljarder. Det är en förhållandevis låg kostnad för en framtidsinriktad socialförsäkring som omfattar många fler, passar det moderna arbetslivet och säkerställer en effektivare omställning till arbete och trygghet på en flexibel arbetsmarknad.

Ineffektivt. För allt fler personer i utanförskap är det svårt att avgöra om man är sjuk på grund av arbetslöshet eller vice versa. Men svaret på frågan har en avgörande betydelse för ersättningen men också vilka åtgärder som sätts in, skriver debattören.

Skandalen kring Sverigedemokraternas högt uppsatta medlemmar och riksdagsledamöter som fäller rasistiska och kvinnoförnedrade tillmälen är en väckarklocka som ska tas på allvar. Jag tänker inte närmast på vad Almqvist eller Ekeroth har gjort eller sagt. Det jag vill att vi andra vanliga svenskar ska börja reflektera över är, när tycker vi är dags att återerövra svenskheten?

För mig som har levt nästan hela mitt vuxna liv här i Sverige framstår de futtiga krafterna som numera vill göra anspråk på svenskheten som något icke svenskt. Det är inte svenskt att skapa vi och dom. Det är inte svenskt att åsidosätta alla människors lika värde.

För mig är svenskheten det som har gjort Sverige så unikt; det demokratiska, solidariska och jämställda synsättet som ser det goda i människan. För mig är svenskheten den mjuka hand som ger tröst och trygghet, det inbjudande leendet som välkomnar och skapar möten. För mig är svenskheten allt det värn om de svaga som har kännetecknat Sverige som ett föregångsland.

Låt oss inte överge svenskheten till de krafter som skapar mentala klyftor i vårt fantastiska land. Låt oss tömma svenskheten på hat, fördomar och gamla avdankade budskap som hör gårdagen till. Låt oss fylla svenskheten med vad den är; summan av alla de människor och de förmågor som befolkar det här landet. Att önska sig ett annat land med helt andra människor är en repris på de ideologier som en gång i tiden ödelade halva världen.

Jag känner mig svensk, det gör många andra också som av olika skäl valt att prova en ny framtid här. Låt oss fylla svenskheten med de goda sidor vi har. Låt oss återerövra svenskheten. Sverige förtjänar det.

Gasdagarna i Trollhättan bjöd på suveräna presentationer över bio- och naturgasens frammarsch, men missade gasen dimetyleter, DME.

Satsningarna på infrastruktur för gas är ensidigt inriktade på gammal teknik för LNG/CNG (Liquid Natural Gas/Compressed Natural Gas). Denna teknik bygger på för metan orubbliga naturlagar: Metan kondenserar till vätska vid minus 163 grader Celsius om man vill få den maximalt transportvänlig. Om man nöjer sig med att komprimera den gäller att volymen är omvänt proportionell mot trycket – för fordon blir det vanligen 200 bar.

Huvudbeståndsdelen i både bio- och naturgas är metan, CH4. Vid källan innehåller båda även koldioxid, CO2. För biogas rör sig förhållandet CH4/CO2 om cirka 60/40 räknat på volym. För naturgas kan spännvidden mellan de två gaserna vara betydligt större. Innan bio- och naturgas marknadsförs avskiljs koldioxiden.

Nobelpristagaren George Olah har lanserat ett mycket enkelt sätt att omvandla metan och koldioxid till dimetyleter, DME, i stället för att avskilja koldioxiden: Metan (3CH4)+koldioxid (CO2) = DME (2CH3OCH3). Energiinsatsen för att driva processen utgör 8,6 procent av energiinnehållet i den bildade dimetyletern.

Eftervärlden kommer att fråga varför vi kostade på miljarder i en infrastruktur för LNG/CNG, när gasen DME, ett ypperligt dieselbränsle, blir vätska redan vid måttliga minus fem grader Celsius eller vid fem bars tryck.

Går du med på att din chef ger dig övertid fyra kvällar i veckan? Är du piggast och arbetar du bäst efter klockan 17 eller 18? Om inte, varför ska då dina barn behöva göra det?

På femtio- och sextiotalen var det fortfarande vanligt med hemarbetande mammor som hämtade barnen klockan 13 eller 14. Väl hemma fick barnen ett mellanmål och blev tillsagda att göra läxorna innan de gick ut och lekte. Sedan dess har så gott som alla mammor valt att arbeta och skolan har infört fritidsverksamhet.

Tänk om barnen kunde få hjälp med att på ett lekfullt och utforskande sätt göra läxorna på fritids medan de är pigga. Det är inte ett straff att lära sig saker och att rita mått och mängder eller att hitta synonymer till givna ord. Att repetera läsämnen som man sedan spelar upp i teaterform kan kanske hjälpa de barn vars föräldrar kan bristfällig svenska eller vars föräldrar arbetar till klockan 17.

Läxläsning i hemmet är en gammal kvarleva från en svunnen epok. Låt oss modernisera och demokratisera skolan så att alla barn och inte bara ett fåtal, kan få hjälp med läxläsningen.

Med anledning av debattartikel av ansvariga kommunalråd och ordföranden i Göteborgs SDN vill jag komma med ett råd:

Varför inte lyssna på vad lärarna tycker bör göras, för att vända den negativa utvecklingen i Göteborgs skolor?

Det finns många duktiga, erfarna och engagerade lärare som med näbbar och klor kämpar för att politiker och beslutsfattande tjänstemän ska lyssna på hur skolans verkliga behov ser ut.

Det finns många duktiga, erfarna och engagerade lärare som känner sig munkavlade, bespottade och omyndigförklarade av sina egna arbetsgivare.

Det finns många duktiga, erfarna och engagerade lärare som med tungt hjärta och nattsvart samvete, väljer att lämna detta sjunkande skepp fullastat med härliga, glada, nyfikna men även oroliga och svikna barn.

Det är inte eleverna som får oss att lämna.

Det är inte våra kollegor som får oss att lämna.

Det är inte vårt uppdrag som får oss att lämna.

Det är obevekligt okunniga ekonomer till beslutsfattare som får oss att lämna.

En som efter 15 års spiralfärd, hoppar av rutschbanan.

Vi har fått en tydlig beskrivning av skolans hälsotillstånd den senaste veckan i GP. Med tanke på att våra barn och ungdomar är vår viktigaste tillgång blir man besviken när skolans resurser inte räcker till.

I brist på en budget som motsvarar vår bild av den goda skolan, fastnar vi i en diskussion om effektivisering, betyg och lärarlegitimation.

Men infrastrukturprojekt får en budget utan tydliga ramar. För att finansiera dessa tar man ut en skatt på bilister på obestämd framtid. Inget tal om effektivisering, översyn av billigare alternativ och legitimation för beslutsfattare.

Jag är inte emot vägtullar i sig men jag skulle vara betydligt gladare om jag visste att pengarna gick till skolan eller bättre sjukvård (ytterligare en verksamhet som lever på svältgränsen).

Det vore bättre om man anpassade kommunens skatteuttag till behovet. Men i avvaktan på en förändring vill jag skicka en del av mina vägtullar till skolan.

Efter första världskriget förnedrades Tysklands folk av övriga Europa. Vi vet vad som hände. Nazismen växte fram och ledde till andra världskriget.

Vi ser nu hur ett rent nazistiskt parti har tagit plats i Greklands parlament. Ingen tjänar på att Grekland, Spanien och andra länders befolkningar förnedras och kallas för lata och bortskämda skattesmitare. Det är ju ländernas ledningar och inte folket som ska “bestraffas”.

I längden är det självklart billigare att se till att ländernas ekonomier kommer på fötter så snabbt som möjligt. Vi behöver dem som handelspartners och goda grannar. Vi har inte råd med moralistiskt bestraffande av hela folk, vars politiska ledning misskött sig. Det blir förödande för hela Europa. Ska det vara så svårt att begripa?

Se till de åkandes behov. Det behövs ett enkelt , rättvist och okomplicerat biljettsystem i kollektivtrafiken.

Åk exempelvis till San Francisco. Där har man, ve och fasa, en vanlig enhetstaxa. Alla betalar samma summa oavsett om de åker kort eller långt. Systemet är oerhört enkelt att administrera. Det gynnar de som åker långt, men det är väl den gruppen som regionen helst vill ha bort från vägarna? Deras fordon skitar ju ner mest.

De som ska åka en kort bit kan välja mellan att åka kollektivt eller att gå. Väljer de det senare är det folkhälsopositivt och gynnar därmed annan del av regionens verksamhet. Se där en positiv hälsobieffekt av en enkel enhetstaxa.

Slopa det krångliga, byråkratiska, turist- och åldersfientliga taxesystemet! Hans G

Jag fick ett ”Jätteviktigt kuvert” från Västtrafik i postlådan. När jag öppnar det är det en folder som det står ”Jätteviktigt för dig som bor i Kungälv”.

Mycket intresserad läser jag vidare om Västtrafiks satsningar och konstaterar att den enda informationen om Kungälv är att bussarna till Stenungsund bytt namn och att Grön Express kommer att gå var femte minut.

Eftersom jag hört rykten om indragna bussar så går jag in på Västtrafiks hemsida. Mycket riktigt så kommer ett antal bussar att dras in i Kungälvs kommun, men det skriver de ingenting om.

Driver Västtrafik med oss eller? Den enda viktiga informationen utelämnades ...

Ryanair chefen Michael O’Leary tycker att det är onödigt med säkerhetsbälte på flygplanen. ”Det räddar ändå inget liv vid en krasch”, säger han.

Han funderar även att ta bort de sista tio raderna i flygplanet och i stället sälja dem som ”ståplatser” för en billig peng. Vad kommer härnäst?

Det är många företag som redan i dag förbjuder sina anställda att flyga med Ryanair på grund av de många fel som inträffat sista tiden. Hur kan ett flygbolag strunta i säkerheten och bara tänka på vinsten?!

Ingen blivande riksdagsledamot kan gå på stan med metallrör i handen och aggressivt beteende. Att två från den högsta partiledningen gör det är orimligt.

Språkbruket och uppträdandet är sådant som får de flesta människor att känna otrygghet när de möter det på sina egna gator.

Och det är ju en fråga som SD brukar prata mycket om.

Det går inte att vara talesperson i rättsfrågor, sitta i justitieutskottet, ställa krav på hårdare tag mot kriminella – och sedan själv avslöjas som en del av en skränande gatumobb med våldstendenser.

Den viktigaste slutsatsen av de senaste dagarnas avslöjande är att Sverigedemokraterna inte är vad de utger sig för att vara när de försöker ta steget till de breda väljargrupperna.

Jimmie Åkessons hela nya välskräddade partiimage faller ihop sedan Kent Ekeroths egna filmbilder har nått offentligheten.

Det är den ena fronten Åkesson nu måste slåss på. Trovärdigheten i hans politiska ambition, att skapa ett parti som är så stort att det får verkligt politiskt inflytande, är i fara.

Statsvetarnas analys av SD:s framgångar i opinionsmätningarna är att det har betalat sig bra att i ord distansera sig från den tidigare extrema bilden.

SD har släppts in i den politiska debatten. De har fått den uppmärksamhet som anstår ett av Sveriges större partier. Även i det praktiska riksdagsarbetet har SD behandlats med mindre avståndstagande än närmast efter valet.

Det har blivit ett parti att räkna med – som dessutom råkar har vågmästarmandat i riksdagen.

Det har minskat de olustkänslor som tidigare kan ha avhållit människor från att aktivt bestämma sig för att SD är deras parti.

Men det skapar också en splittring som kan vara farlig för Jimmie Åkesson och hans ambitioner.

För i kärntrupperna skapar filmbilderna inte samma avståndstagande. Där lever fortfarande myten kvar om mediernas och det politiska etablissemangets konspiration. Liksom myten om det egna martyrskapet.

Där pågår en mycket mer osminkad diskussion om vad som är svenskt, och vad som inte är det, om vilka som orsakar samhällets problem. Vems land det är och vems land det aldrig kan bli.

Det är en diskussion som partiledningen inte har så stort avstånd till som den vill påskina. För att vinna de nya väljarna kan de inte riskera att förlora de gamla.

Det är bara att läsa åsikterna Kent Ekeroth släpper fram på sin egen blogg, för att förstå att det är skillnad på retoriken i SVT:s partiledardebatt och i de egna leden.

Här riskerar nu Jimmie Åkesson att uppfattas som en svikare, som en ledare som inte står upp för sina egna och de ursprungliga idealen när han säger sig vilja rensa ut rasism och extremism.

I går klädde Gustaf Kasselstrand och William Hahne, ordförande och vice ordförande i ungdomsförbundet SDU, denna besvikelse i ord på DN Debatt:

”Att vända eldsjälar ryggen i ett desperat försök att gardera sig mot mediedrev är helt fel väg att gå”.

Men om det här är ett mediedrev är det ingenting mot vad Jimmie Åkesson kommer att få uppleva, om det visar sig att han kände till filmens oredigerade innehåll. In­nan han såg den hos Expressen.

Så som Kent Ekeroth har gjort hela tiden från det den filmades, till att den klipptes ned i lögnaktigt propagandasyfte och sedan råkade bli offentlig i sin avslöjande helhet.

Kan man tala lag och ordning i riksdagsdebatter – efter att ha beväpnat sig med metallrör efter ett bråk en blöt utekväll?

Den frågan måste Jimmie Åkesson och resten av SD-ledningen ta ställning till, efter att Expressen publicerat fortsättningen av den film som i onsdags tvingade partiets ekonomiskpolitiske talesperson Erik Almqvist att ta ett kliv åt sida.

Och förtroendet för Kent Ekeroth är skadat. Det medgav Åkesson i går kväll, när han frågades ut i Expressens tv-program Bar och politik.

– Förtroendet är väldigt, väldigt lågt just nu. Om inte obefintligt.

I programmet fick Åkesson också frågan om Erik Almqvist kan vara kvar som partimedlem, med tanke på att partiledaren nyligen införde nolltolerans mot rasism som ett krav för medlemskap.

– Jag vet inte. Jag blir osäker med tanke på vad jag sett här. 

När skandalen kring de två SD-topparna växte ytterligare i går var det svårt att få någon i partitoppen att kommentera. Partisekreteraren Björn Söder gick förbi de journalister som väntade utanför riksdagshuset både en och två gånger utan att stanna till.

Till sist kom en märkbart stressad Jimmie Åkesson ut för en kort pressträff. 

Han upprepade ett in­övat budskap flera gånger: ja, Ekeroth befann sig i ett olämpligt sammanhang och ja, han uppträdde olämpligt. Men, till skillnad från Erik Almqvist gjorde han sig inte skyldig till någon politisk överträdelse.

– Att man beter sig olämpligt är en annan sak än att göra politiska överträdelser, säger Jimmie Åkesson.

Han fick också frågan om det går att ”tala om lag och ordning efter att ha gått omkring berusad på stan med ett metallrör”.

– Kent har gett mig en bakgrund till det. Han har känt sig hotad av en person knuten till organiserad brottslighet.

GP lyckades inte nå Kent Ekeroth under gårdagen. Till TT sa han:

– Det som hände är inget jag är stolt över, det är något som jag skäms över.

Tills vidare har Kent Ekeroth tagit timeout. 

– Vi ska använda tiden till att fundera över hans framtid i vårt parti. Han ska fundera och vi ska fundera, säger Jimmie Åkesson.

Under timeouten ska Ekeroth inte föra partiets talan i rättsfrågor. Men det finns i dagsläget inget som säger att han inte kan komma tillbaka i den rollen.

– Vi ska inte fatta några beslut i affekt.

Flera av Sverigedemokraternas distriktsordförande markerade i går sitt stöd för hur Åkesson hanterat riksdagsledamöterna Erik Almqvist och Kent Ekeroth, efter Expressens avslöjande. Men påfallande många är lika snabba med att påpeka hur duktig och omtyckt Erik Almqvist är inom partiet.

Ungdomsförbundet SDU riktade i går hård kritik mot Jimmie Åkesson i en debattartikel på dn.se.

”Vi uppmanar alla i SD att försvara Erik Almqvist... Att så impulsivt frånta framträdande partiföreträdares förtroendeuppdrag är inte att ta ansvar”, skrev SDU:s två ordföranden Gustav Kasselstrand och William Hahne.

Trots Erik Almqvists rasistiska och kvinnofientliga uttalanden och att han beväpnat sig med metallrör på stan, tycker Kasselstrand att Almqvists ”uppriktiga ursäkt” räcker för att sitta kvar på partiets höga poster.

Mikael Jansson, SD:s riksdagsledamot från Göteborg, vill inte säga om Åkesson borde agerat kraftfullare eller mildare.

– I och med att det var ett snabbt skede måste partiledaren gå in och göra någonting. Han har tagit tag i det kraftfullt och visat att han kan styra partiet i snabba skeenden.

Kan de båda sitta kvar som riksdagskollegor till dig?

– Det tycker jag är en fråga för Åkesson. Man kan ha sina åsikter, men det är inte tillfälle för det just nu. Det jag tänker mest på är att jag saknar att Erik lämnat sina poster, säger Mikael Jansson.

Och när GP ringer runt till SD:s övriga representanter i Västsverige är det få som vill uttala sig om partiets kris.

Gruppledaren för SD i Göteborg, Patrik Ehn, och ordförande i Sjuhärad, Christer Spetz, hänvisar till ledningen i Stockholm.

– Jag tycker något, men det tycker jag för mig själv, säger Michael Andersson, gruppledare i Mölndal.

Tycker du de kan sitta kvar i riksdagen?

– Det har jag ingen åsikt om. Men vill de partiets bästa så lämnar de ju. Varför kan man sitta i en riksdag om man inte kan sitta på de andra posterna? säger Michael Andersson.

• Jimmie Åkesson .

Anders Sannerstedt har följt Sverigedemokraterna under flera år och i höst undervisar han i ämnet nationalism och främlingsfientlighet vid Lunds universitet.

– Det som hänt ställer till en massa i partiledningen. Almqvist och Ekeroth tillhör den inre kärnan. De har samarbetat i åratal, har träffats regelmässigt flera gånger i veckan och är kompisar. Det är helt klart en jobbig situation som rör om i organisationen.

Att hitta andra ersättare i partitoppen och riksdagen är inte alldeles enkelt, säger Sannerstedt.

– Ekonomiskpolitiska talesmän måste skolas upp, det blir ett avbräck under en tid, även om ingen förväntar sig att Sverigedemokraterna ska vara några lysande debattörer i ämnet.

Händelsen påverkar Jimmie Åkessons ambition att skapa nolltolerans mot rasism bland medlemmarna men bara marginellt, enligt Sannerstedt.

– Filmen ser ju inte vacker ut. Att Almqvist säger ”den lilla horan” tror jag är värre än att han kallar Soran Ismail för babbe. Men sådan här saker har kommit fram tidigare. Kom i håg Kaliber som hittade en hel del. Men Sverigedemokraternas väljare brydde sig inte utan såg det som att media förföljer partiet igen.

Hur Jimmy Åkessons ställning har påverkats är för tidigt att säga.

– Det finns ingen opposition mot honom och jag ser ingen utmanare för närvarande, han står ganska starkt i partiet.

Anders Sannerstedt säger att inom partiet finns förståelse för Åkessons agerande gentemot Almqvist och Ekeroth. Han tror inte heller på någon långsiktig negativ effekt men att Sverigedemokraterna är skakade.

– Det ska betydligt mer till för att knäcka Sverigedemokraterna men organisatoriskt har detta ställt till med elände.

Åkesson har tidigare haft full kontroll över partiet. När en sådan här skandal uppstår kan hierarkierna ruckas. Det är läge nu att folk försöker positionera sig.

Pontus Mattsson

Politisk journalist vid SR och författare till en bok om SD

Att Erik sa ’blatte­lover’ och ’babbe’ bleknar för mig i jämförelse med att han sa: ’Du är inte svensk. Det här är inte ditt land. Det är mitt land’. Det är dessa åsikter som är problemet.

Soran Ismail

Ståuppkomikern om bråket han hamnade i på Kungsgatan

De svenska facken talar, med mind­re än tre dygn kvar till deadline och SAS-styrelsens ödesmöte, om ultimativa krav från ledningen och brott mot den svenska modellen för överenskommelser på arbetsmarknaden. De undrar om staten som ägare har givit grönt ljus för agerandet. Budet från ledningen har varit att acceptera sparplanen, med kraftigt försämrade villkor, i sin helhet.

– Om SAS får igenom det här kan andra företag försöka samma sak. Det kan innebära försämringar för alla, säger en flygvärdinna.

Finansmarknadsminister Peter Norman (M) skriver, i ett svar på ett öppet brev från Svensk Pilotförening (SPF) att de genomgripande förändringarna och SAS-ledningens sparplan är absoluta villkor. Annars ger inte den svenska, norska och danska staten samt bankerna de lånegarantier som aviserats.

”Det är bolaget och berörda parters ansvar att nå en överenskommelse så att man kan genomföra den nya affärsplanen och ge SAS möjlighet att bli konkurrenskraftigt”, skriver Norman som inte går in på den fackliga kritiken.

Ett sparkrav är att den timanställda kabinpersonalens löner ska sänkas till 80 kronor i timmen, enligt de kabinanställdas fack Unionen. Det skulle göra dem till några av de sämst betalda på hela arbetsmarknaden.

Men uppgifterna stämmer inte, enligt SAS informationschef Johan Dyrendahl.

– Det är så långt från verkligheten att det bara måste vara ett missförstånd, säger Johan Dyrendahl som dock inte vill säga vilken den korrekta siffran skulle vara.

– Det jag kan säga och som vi gått ut med är att ingen får sin grundlön sänkt med mer än 15 procent, säger Dyrendahl.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson är mycket kritisk till SAS agerande, och regeringen.

– En förhandling är två parter som sätter sig ner. Att göra som SAS, att under hot om konkurs gå ut med krav på försämrade arbetsvillkor, konstigt uppbackad av en minister, det är ett trendbrott på svensk arbetsmarknad, säger Thorwaldsson.

Socialdemokraterna har meddelat regeringen sitt stöd för lånegarantierna, inget annat, enligt S näringspolitiska talesperson Jennie Nilsson. Detaljerna i planen har inte varit uppe, understryker hon och säger att politikerna inte ska lägga sig i förhandlingarna.

– Det här med att det ligger lönesänkningar i potten triggar i gång diskussionen. Men det finns ingenting i den svenska modellen som förhindrar, och har aldrig funnits, att en arbetsgivare kommer till förhandlingsbordet och föreslår sänkt lön.

Ulrica Schenström: Lyckan för Moderaterna var att vi faktiskt erkände att det var oss själva det var fel på.

Ganska många av dessa ligger numera och skrotar på elektroniktippen, användningsområdena för en vanlig skanner ansågs under en lång period tämligen begränsade.

Men när Skatteverket i maj i år beslutade att godkänna digitala kvitton för redovisning och därmed också som bevis i garantiärenden så blev situationen plötsligt en annan. Visst vore det skönt att ha alla sina kvitton samlade i datorn och inte på sladdriga papper?

GP ger en kort guide till vilka alternativ som finns för den som vill spara sina kvitton digitalt.

Flatbäddskanner

Det som de flesta tänker på när de hör ordet skanner är en fristående så kallad flatbäddskanner. Den kopplas till datorn och med hjälp av ett fotoprogram kan du skanna såväl bilder som dokument. De dyraste modellerna är till för att få fram högupplösta, digitala versioner av pappersbilder, men om du i första hand ska scanna kvitton så räcker det med en modell för en bra bit under tusenlappen. Med tanke på hur många kvitton du sannolikt ska scanna så är scanningshastigheten en viktig faktor. Den står ofta angiven i specifikationerna och ska såklart vara så hög som möjligt.

 Multifunktionsskrivare

En och annan av er sitter säkert med en skanner hemma utan att ni egentligen vet om det. Den ingår som en del i de multifunktionsskrivare som blivit väldigt populära maskiner i många hem. Du kan skriva ut, kopiera och scanna och de skanners som sitter i multifunktionsskrivaren är, trots att den inte är av toppklass, fullt duglig för dokumentscanning. Dessutom får du som sagt fler funktioner på köpet. Även här är hastigheten av vikt, det ska gå fort att scanna.

 Dokumentskanner

En så kallad dokumentskanner fungerar ungefär som en dokumentförstörare, med skillnaden att den inte strimlar utan scannar dokumentet som du kör igenom den. Den är mindre till storleken är en flatbäddskanner och därmed mer lättplacerad, men den är i första hand konstruerad för att hantera större dokument än små kvitton.

 Handskanner

Handhållna skanneralternativ är än så länge förhållandevis få och de varierar i både funktioner och pris. Kanadensiska PlanOn har tagit fram Slimscan SS100 speciellt för uppgiften att scanna kvitton. En liten, tunn och handhållen skanner som får plats i plånbokens kreditkortfack. Finns än så länge bara som import och kostar en dryg tusenlapp. Även företagen Sovos och Vistaquest gör handskanners för dokumentscanning och med dem kan du få in kvitton i A4-storlek. Koreanska LG presenterade förra året sin kombinerade datormus och skanner med vilken du scannar direkt med musens rörelse. Den kostar strax under 1 000 kronor och sägs fungera bra till ändamålet.

 Digitalkamera

En digitalkamera fungerar naturligtvis också utmärkt om du vill spara dina kvitton digitalt och inte vill skaffa en skanner. Men tänk på att ett litet bordsstativ kan göra underverk för skärpan och för att du ska få rätt dimensioner, viktigt när det handlar om att fotografera dokument med liten text.

 Appar till smartphone

Oavsett om du har en smartphone med Android eller en Iphone så finns det ett flertal appar som är gjorda för dig som vill fotografera dina kvitton och spara dem online. Genius Scan, Prizmo, Kvittar, Sparakvittot är bara några av dem och de fungerar samtliga på ungefär samma sätt. Du fotograferar ditt kvitto, bearbetar bilden till rätt kvalitet och tankar upp dem på nätet där du har tillgång till dem både via telefonen och datorn. Ett på många sätt smidigt sätt om du ändå har en telefon med möjligheten.

– Så länge bilderna inte är missvisande och visar verkligheten är det okej även om det inte är ultimat att visa kvällsbilder som inte är tagna på kvällstid. Det handlar ju om trovärdighet. Men de kvällsbilder du hänvisar till gör ju ingen större skada.

– Det varierar från kontor till kontor runt om landet. De anlitar olika fotoleverantörer. På vissa kontor är det väldigt vanligt med den här typen av kvällsbilder, på andra inte.

– Nej, det är väldigt sällsynt att mäklare tar bilder själva. Vi använder uteslutande proffsfotografer.

– Nej, det är få kommentarer vad jag vet. Det är bara när bilder är verkligt missvisande som vi får många reaktioner.

utmärkelser: Årets hårda julklapp är robotdammsugaren. Det har organisationen Elektronikbranschen bestämt. Dammsugaren i fråga sällar sig till de elektronikprodukter som gör vardagen lite enklare, frigör tid och underlättar något som många svenskar upplever som ett tråkigt måste – städning, heter det i motiveringen. Fjolårets hårda julklapp var en surfplatta.

Fröl unda bjöd publiken på årets kanske tristaste tillställning i nästan två perioder. Sen fick Fabian Brunnström nog och smällde in 1–0, fint framspelad av kedjekompisen Matt Duchene.

– Det var ingen skönhockey i dag men det var tre poäng och det känns jäkligt skönt, säger matchhjälten.

Brunnström kom till Frölunda i somras från AHL-laget Grand Rapids Griffins. Men han har ett förflutet i just Rögle och var extra nöjd med att få spela huvudrollen.

– Klart det känns speciellt, jag har ju spelat i klubben och kommer ifrån den trakten. Och att göra viktiga mål är extra kul.

Frölundas andra mål var det visserligen lagkapten Joel Lundqvist som noterades för efter en fin styrning. Men det var Fabian Brunnström som jobbade fram läget och skickade i väg skottet. Och tur var det. För det börjar bli ett pressat Frölunda nu. Efter den fina publiksiffran mot Färjestad i tisdags, var det glesare på läktaren den här kvällen.

– Vi vill ju alltid spela bra hockey, men det låser sig. Nu har vi haft lite svårt på hemmaplan de senaste matcherna. Samtidigt, jag älskar att spela här. Det är alltid grymt i Scandinavium, säger Fabian Brunnström som tydligt kan andas ut.

– Efter förlusten mot Färjestad senast, ja det kändes som att vi verkligen var tvungna att vinna den här matchen, säger han.

Bortalagets Jakob Johansson kolliderade med Per-Johan Axelsson i mitten av den andra perioden. Tacklingen tog mot ”Pebbens” huvud och matchstraffet såg ut att vara riktigt utdömt. Frölundaforwarden spelade inte mer i matchen efter det.

– Vi får avvakta och se i morgon hur det är med honom, meddelar Frölundatränaren Kenta Johansson.

Mot Färjestad i tisdags var det Joel Lundqvist och 500 matcher. I går hyllades kedjekompisen Magnus Kahnberg innan nedsläpp för sin 600:e match i Frölundatröjan.

Bara 7272 på plats i Scandinavium. I Karlstad var det 4709 personer i Löfbergs Lila Arena – det är för första gången under 5000 åskådare sedan den byggdes 2001. Hockeyligan har en del att fundera över.

Det är knappast någon tillfällighet att HV 71 toppar elitserien. Insatsen borta mot Gävle var mycket stabil och segern var kassaskåpssäker.

Mattias Karlsson kunde ostört smyga ner från sin backplats på offensiva blå linjen och sätta 1–0 för HV redan efter knappa sex minuter. Tre minuter senare, när Brynäs precis klarat en utvisning, fick Robin Rahm raka ut ytterligare en puck ur nätet. David Petrasek målskytt sedan han ostört fått sikta och prickskjuta.

Innan HV gjorde sitt första hade Brynäs ett par bra lägen att ta ledningen, men då visade Gustaf Wesslau i HV klass. Han gjorde ett par svettiga räddningar och skaffade direkt övertaget på Brynäs forwards. Wesslau ordnade säsongens tredje nolla.

Det dröjde bara tre sekunder innan Tomi Kallio prickade rätt till 1–2 sedan Robert Rosén tekat pucken bakåt i anfallszon. Noah Welch behövde åtta sekunder på sig för att kvittera till 2–2 efter en ny tekning av Rosén. Dennis Rasmussen fullbordade vändningen då han petade pucken över mållinjen sedan Salak tappat pucken bakom sig.

Gästernas målfest fortsatte i mittenakten med ett kontringsmål till 4–2.

Steve Saviano spräckte Pettersson Wentzels nolla i upptakten av den tredje perioden med det matchavgörande 6–3-målet.

Publiksiffran, 4 709, är Färjestads klart sämsta i elitserien sedan Löfbergs Lila Arena invigdes 2001.

Zlatans ofattbara insats på Friends Arena i onsdags kväll spreds som ett eko på sociala medier och i europeisk press efter matchen och under gårdagen. I Storbritannien toppade Zlatan de flesta stora medier. Tidningen The Sun skrev på sin hemsida om Steven Gerrards hyllningar till svensken efter den numera historiska cykelsparken: – Det är det bästa mål jag någonsin sett. En större hyllning kan jag inte ge, säger han och fortsätter:

– En överhuvudspark från det avståndet, när bollen är nästan två meter upp. Det är bara vissa spelare som klarar av att göra det. Det var en världsklassinsats av en världsklasspelare. Han är inte allas ”cup of tea”, men han är definitivt min, säger den engelske lagkaptenen, som för övrigt gjorde sin 100:e landskamp i onsdags.

I The Guardian skriver man bland annat ”Ibrahimovic har skrivit in sig själv i historieböckerna med denna spektakulära avslutning” och ”England ska vara tacksamma över att han inte var i den här formen när lagen möttes i somras”.

Även på twitter passade många internationella fotbollsspelare på att skriva om målet :

Stoke City-spelaren Michael Owen skrev efter matchen: ”Det var obscent. Vilket mål.”

Svenske Manchester City-spelaren John Guidetti twittrade under onsdagskvällen ”Jag finner inga ord”, efter Zlatans fjärde mål.

Enligt webbsajten Fotbolldirekt ska den unge talangen vara ett hett byte för Blåvitt, som just nu letar efter offensiva alternativ inför säsongen 2013. Forsberg har varit en viktig kugge i Gif Sundsvalls trupp, dels under säsongen i Superettan i fjol men även i allsvenskan i år. Men att 21-åringen skulle vara på väg till en annan klubb är något han själv säger sig vara ovetandes om när GP når honom.

– Det hade jag ingen aning om. Det var något nytt, skrattar han.

Men har du funderat något på att lämna din moderklubb och gå vidare?

– Nej, jag har inte tänkt så långt än. Det är en viktig match kvar och jag fokuserar på den. Jag och min agent har pratat om att vi tar allt det där efter säsongen.

Några klubbar som hört av sig då?

– Nej, jag får inte reda på sådant nu. Utan vi tar allt när säsongen är över.

Om övergången blir verklighet går Emil i sin pappa Leif Forsbergs fotspår, som spelade i Blåvitt i slutet av 1980-talet. Även han kallades ”Lill-Foppa”.

Ryktenas man.

– Det har varit lite stolpe ut många gånger under karriären. Jag hoppas jag undviker det nu, säger skidstjärnan.

I veckoslutet inleds längdskidsäsongen med den traditionella Sverigepremiären i Bruksvallarna. Daniel Richardsson kör allt, dagens klassiska millopp, lördagens 15 kilometer fritt och även sprinten på söndagen.

– Om jag inte blir för trött. Jag behöver träna på sprint, säger Richardsson inför säsongsöppningen.

Orken lär det inte vara något fel på. Visserligen fick 30-åringen nästan två träningsmånader störda efter ett fall på rullskidor i juni. Med två brutna revben och tilltryckta ryggmuskler blev det inte mycket till överkroppsträning.

– Det blev mycket rullskidor utan stavar och cykling, säger han.

– Jag tappade väl lite grann, men jag har haft lite fokus på fristilen och det blev ju extra mycket av den varan då.

Att Richardsson blir att räkna med garanterar landslagskollegan Johan Olsson.

– Jag vet inte om jag någonsin sett någon så dominant under sommar- och höstträning under mina år i landslaget, inte sedan Per Elofsson i alla fall, har Olsson sagt om Richardsson.

– Haha, en fin komplimang, men det är bara Johan och de andra som vill lägga pressen på mig. Och det har ju bara varit träning, säger Richardsson, men medger:

– Jag har en bra känsla, är i bra fas. Förra året tog jag nog i för mycket under träningsperioden. Nu känns det som för två år sedan och jag vet att jag har kapacitet.

Då, vintern 2010–2011, blev Richardsson totaltrea i världscupen bakom Dario Cologna och Petter Northug. Richardsson har även både OS-guld och VM-silver i prisskåpet – dock i stafett, vilket kan vara en förklaring till att han fört en tämligen anonym tillvaro bakom landslagskompisarna.

Men han har också haft riktigt oflyt vid fel tillfällen. Inte minst i Oslo-VM 2011, då han var favorit inför 15 kilometer klassiskt efter sin uppvisning i världscupen på distansen veckan innan. Men kom i mål som 43:a på urkassa skidor.

Och när han hade slagläge i Tour de ski förra vintern kom dråpslaget som fick honom att senare åka hem. En marginell felkörning gav sju straffminuter.

– Det där sved men i vi nter vill jag visa vad jag kan. Jag vill vara med där uppe. Får jag en bra dag kan jag till och med ta VM-guld.

Sven-Göran Eriksson är en av sex kandidater till jobbet som ny förbundskapten för Senega l. Spiros Toulikas , chefsscout för Sportnet Group, säger till Barometern att han fick frågan från Senegal om vem som skulle passa för jobbet. Svaret var enkelt: Svennis.

– Nu har vi skickat in hans cv, säger Toulikas.

Av 30 sökande är sex aktuella: Alain Giresse , Raymond Domenech , Jacques Santini , Aliou Cissé , Goran Stevanovic och Sven-Göran Eriksson. (TT)

Lerumstjejen Emma Emanuelsson tog sitt livs seger när hon och hästen Titan hoppade hem finalen av Volkswagen Grand Prix på Flyinge i onsdags.

– Ja, det kan man väl säga. Hela evenemanget har ju blivit en jättestor grej inom ridsporten, säger hon.

Efter en felfri runda i grundomgången startade hon tidigt i omhoppningen, red felfritt igen och drog på ordentligt på den långa galoppsträckan innan det sista hindret, precis som tränaren Peter Eriksson hade sagt åt henne. Han ville att hon skulle chocka hästen fram mot det sista hindret. Och fort gick det.

Sedan kunde hon bara vänta.

Niklas Arvidsson rev, Niklas Jonsson rev, Jens Fredricson rev, Annika Gustavsson var felfri men hade för långsam tid. Så kom Rolf-Göran Bengtsson – som rev, två gånger.

Segern gav en prischeck på 200 000 kronor, en plats i Stockholm international horse show i Globen om två veckor – plus känslan att ha spöat hela det svenska hopplandslaget. Inklusive världsfyran Rolf-Göran Bengtsson.

– Jag har inte slagit honom förut så det var extra kul. Rolf-Göran skrattade också och tyckte det var kul. Och det är klart att detta betyder massor, på många olika sätt. Dels för mig själv, att jag är på rätt väg och, framför allt, kan mäta mig med de bästa, dels att det blir mycket runtomkring, med bland annat media. Allt det följer hack i häl och det är jättebra. Det är sådant som behövs, säger Emma Emanuelsson.

Hennes mål inför säsongen var just VW Grand Prix och att få hoppa i Globen.

– Så det har jag lyckats med. Nu får jag sätta mig ner och göra upp ny planering för nästa halvår. Efter Globen är det inte jättemycket kvar av året. Kanske blir det någon internationell tävling till. Eller så blir det träning och vila. Min häst är ganska ung, bara nio år, så den behöver återhämta sig inför nästa säsong, säger hon.

Emma Emanuelsson bor i Stenkullen där hon tränar på familjens gård. Hon tränas av förre landslagsryttaren Peter Eriksson och Peter Markne.

Pengarna hon fick med sig från Flyinge är naturligtvis välkomna.

– Det är väldigt mycket pengar och de går rätt in i verksamheten. Det kostar att driva runt allt till vardags, säger hon.

Felfri. Emma Emanuelsson tog sitt livs seger när hon vann hoppningen i Flyinge.

Efter åtta raka förluster fick basketproffset Jonas Jerebko och Detroit Pistons äntligen ta säsongens första seger. I bortamötet mot Philadelphia 76ers vann man med 94–76. Jerebko missade alla fyra skott men tog sex returer.

Jeff Taylor , det andra svenska NBA -proffset, startade när Charlotte Bobcats tog tredje raka segern. Taylor satte sju poäng och Charlotte vann med 89–87 borta mot Minnesota Timberwolves . (TT)

ULF STENBERG: Känner nostalgisamlare i Brasilien till att det på torsdag kväll är fritt fram att ta med sig grästorvor, nät, stolar och annat bärbart från Råsundas gamla VM-arena?

Så kan det gå.

Fram till vårens träningslandskamp i Kroatien droppade det varje vecka in läsarmejl till SoS -spalten med den tvärsäkra och ofta unket formulerade åsikten, att landslaget presterade bättre utan Zlatan Ibrahimovic . Svaret blev att den som på fullt allvar hävdade att en av världens bästa fotbollsspelare försämrade Sveriges kapacitet borde byta favoritsport – till beachvolley eller uv-rugby?

Efter uppvisningen mot England kan man jämföra Zlatans betydelse för Sverige med Maradonas för Argentina i VM 1986. 

4–2-målet går över huvud taget inte att beskriva med ord. 

Redan före avspark konstaterade Roy Hodgson att han saknade fem, sex rutinerade krafter och därför tvingades släppa fram tre debutanter i startelvan.

När matchen förlorades spelade England med doldisar som Jenkinson , Shawcross , Huddlestone och Zaha – och då avslöjades att decennier av kvalitetsimport till Premier League på ett slående sätt har tunnat ut tillgången på engelska spelare av internationell klass.

Dagens England är nästan lika beroende av Wayne Rooney som blågult av Zlatan .  

Det är alltid lika hälsosamt att få perspektiv på det inskränkta idisslandet av tveksamma offsidebeslut, filmande spelare och oresonlig domarkritik. En helgs nyfiket zappande mellan slalomdramatik, hästhoppning, damhandboll och högklassig tennis ger förhoppningsvis en mer genomtänkt prioritering av tv-tid i fortsättningen. 

Så fort slutsignalen blåses för sista matchen på Råsunda , AIK-Napoli i Europa League , inleds rivningen och förbundet har sanktionerat en plundring av finalarenan där Pelé 1958 såg till att Brasilien äntligen kunde fira ett VM-guld.

Gamla arenor är inte sällan fyllda av känslostormande nostalgi och kan vid rivningar röra upp turbulenta minnen, något som en text i förra veckans nummer av nyhetsmagasinet Fokus fångade på ett intressant sätt. 

Vid 50-årsminnet 2004 visade tv-kanalerna ARD och ZDF välgjorda dokumentärfilmer om Das Wunder von Bern och föga förvånande betonade förbundskanslern Gerhard Schröder  VM-finalens ”avgörande betydelse i landets historia”.

Schweiz löste uppståndelsen vid Wankdorfs rivning på ett diplomatiskt sätt. De skickade en tuva gräs till Berlin , att planteras utanför regeringskansliet, och med löfte att schweiziske ambassadören vid behov skulle komma och vattna. 

Arkitekterna som ritade det nya bostadsområdet på den klassiska arenans gamla mark löste problemet genom att göra plats för en minneslund i innergårdens park. 

Som bonus inför vårens VM-kval har förbundskaptenen i Alexander Kacaklinic hittat en framtida lösning på en problemposition. Tyvärr hamnade Fulhams talang i medial superstarskugga i onsdags, trots en mer än löftesrik insats mot England. 

Nordiska åkare har nästan alltid en fördel av att tävla ”på hemmaplan”, i Levi på hösten och i Åre eller Lillehammer på våren. Dit kommer de väl förberedda på välbekanta underlag i hemtama miljöer och får då lika tacksamma förutsättningar som alpländernas åkare under resten av vintern.

VM-tipsen får därför vänta tills slalomcirkusens tävlingar i december-januari är avgjorda. 

Morgonen efter karriärens första stora framgång anlände en euforisk pappa Byggmark till Tärnaby vid 04.30-tiden och firade efter slitsam nonstopkörning från Finland med några ärevarv genom byn, glatt signalerande för att väcka bekanta och förhoppningsvis få ta emot gratulationer.

”Den där skåningen är allt lite eljest”, tänkte de segervana invånarna i världsmästarbyn med ett nyvaket leende – och somnade om. 

Efter repriser på Zlatans  fantastiska EM-fullträff och Elms kvittering i Berlin tröttnade jag på att invänta en bandad version av belöningarna till Årets tränare ( Jörgen Lennartsson ) och Årets allsvenske spelare ( Waris Majeed ), utdelningar som gjordes redan innan TV4 -sändningen började.

Om AIK vunnit SM-guld och Andreas Alm blivit Årets tränare kanske prioriteringen blivit en annan? 

Det lät ändå något humanare än HIF -klackens unisona och reflexmässiga hälsning till en skadad spelare på Olympia för fjorton dagar sedan – ”låt han dö, låt han dö”.

Supporterkultur? Humor? 

Trevlig helg!

Sandra Beijer flyger in genom dörren på den lilla kinarestaurangen i Soho och beställer sin favoriträtt: wontonsoppan. De har projektlämning på reklambyrån där hon jobbar, och hon hinner knappt äta lunch. Hur hon hinner med sitt andra heltidsjobb, bloggen Niotillfem, är svårt att förstå. Med sina 120 000 läsare i veckan är den en av Sveriges största.

– Söndag, måndag, tisdag och onsdag kväll fokuserar jag på bloggen. Då är jag hemma och svarar på kommentarer och mejl och tidsinställer inlägg för hela veckan. Det är svårt att få ihop det, men det går för att det är roligt, säger hon.

Vid första ögonkastet ser Nio till fem ut som en reklamkampanj för det perfekta livet. Fester, middagar och utflykter avlöser varandra i en värld fylld av snygga människor. Men bakom de rosaskimrande bilderna döljer sig texter om hjärtesorg, kompisrelationer som tagit slut och dagar då det enda som hjälper är att springa snabbt, snabbt på löpbandet.

– När jag dokumenterar saker med min kamera så gör jag såklart det när det händer något roligt. Jag tycker inte om att vara ensam så jag hittar ofta på saker och umgås med väldigt kreativa människor. Texterna reflekterar mer någon form av vanlighet. Ju mer personlig man är, desto mer märker man hur liten roll det spelar, och därför berättar jag gärna personliga saker om mitt liv som kanske inte alla bloggare skulle skriva om. Om exempelvis mitt uppbrott med min pojkvän kan hjälpa någon annan som känner sig ledsen så är det värt det, säger Sandra Beijer.

Niotillfem föddes 2005 när hon och en kompis tillbringade sommaren på varsitt trist jobb (därav namnet). Då var bloggar något helt nytt och i takt med att kompisens inlägg blev färre blev Sandra Beijers fler.

– Jag har varit en pysslig människa hela mitt liv. Innan internet gjorde jag scrapbooks och fotoalbum och innan blogg fanns hade jag hemsida. Att spara, samla och sortera är väldigt naturligt för mig. Jag har en bloggpersonlighet, säger hon.

2008 började hon tjäna pengar på bloggen och i dag har hon ett framgångsrikt aktiebolag. Trots det har hon valt att fortsätta som copywriter.

– Jag tror att jag är rädd för att det ska ta slut. Att det här är ingenting jag kan fortsätta med hela livet. Men jag jobbar också med ett yrke som jag tycker är kul, säger hon.

Hon är feminist och tar rollen som förebild på allvar. Hon väljer bort de smalaste modellerna och bloggar gärna om heta män.

– Det finns så få platser där män objektifieras och jag älskar killar! säger hon.

Men egentligen är det i kommentarsfältet som magin händer. Erfarenheter, frågor, tips och svar utbyts – bloggen förvandlas till en konversation. Det är också orsaken till att Sandra Beijer tackat nej till erbjudanden om att förvandla den till en bok. Men en annan bok kan det bli i framtiden.

– New York är grymt. Jag kommer bo kvar tills jag tröttnar, men jag orkar inte planera så mycket. Jag tror inte att jag flyttar tillbaka till Sverige. Det vore jättefint att ta en paus och flytta till Paris och skriva en bok. Leva en klyscha.

Hur länge kommer du att fortsätta blogga?

– Jag vill aldrig sluta blogga. Bloggen har gjort mig modigare, starkare och bättre. Det är helt sinnessjukt att varje dag få läsa att människor tycker att man är bra. Jag önskar att alla fick vara med om det.

MUSIK: I kväll får Nefertiti fint besök i form av den västafrikanske gitarristen och sångaren Lionel Loueke . Senast han var i stan spelade han med Herbie Hancock och han har även spelat med Terence Blanchard . Loueke kompas av Mark Giuliana på trummor och Michael Olatuja på bas.

Torsten Billman (1909-1989) längtade ut i världen och vågade följa sina drömmar. Han lämnade fartygets maskinrum för att bli konstnär. Nu visar Sjöfartsmuseet hans verk och berättar om hans liv.

Hotellet The May Fair i London är totalt rogerwaterfierat under denna torsdag. Presskonferens och webbsändning och presentation av Roger Waters The Wall Live 2013 följs av rundabordssamtal, tv-intervjuer och allmän pressuppbådscirkus à la löpande band-principen.

Inte så konstigt då att Pink Floyd-legendaren Roger Waters är lite spak när GP som näst sista anhalt på dagen får träffa honom i exakt tretton minuter och fyra sekunder.

– Trött, ja. Men det har gått bra. Stort intresse. Annat var det när jag höll presskonferens i Berlin 1990. När folk fick veta att det bara var jag som skulle ut på turné och inte hela bandet så reste sig alla och gick, säger Roger Waters och ler lite snett under tredagarsstubben.

Anledningen till att Europas samlade nöjesjournaliststyrka har samlats här är naturligtvis för att Roger Waters återigen tar med sig sin och Pink Floyds The Wall ut på turné. Denna gång handlar det om stooora utomhusarenor i Europa och showen är densamma som den han turnerat med sedan 2010. Bara mer maxad och rejält uppbiffad.

– Jag försökte ta inomhusshowen utomhus, men kände att den var alldeles för klen så vi började experimentera. Nu har vi hittat fram till en fantastisk audiovisuell upplevelse som verkligen inte kan kallas klen, säger han.

Den 17 augusti kommer Roger Waters The Wall Live 2013 till Göteborg och Ullevi och han kommer då att ha gjort över 200 föreställningar sedan 2010. Smidigt jobb att turnera runt med samma material i flera år kan tyckas, men för Roger Waters tar arbetet med att göra The Wall perfekt aldrig slut.

– Om jag är tvångsmässig? Lyssna nu här så ska du få höra på tvångsmässig: Jag filmar och spelar in alla shower och tittar på dem samma kväll. Skriver nya noter och presenterar för bandet på soundcheck. Det gjorde jag fortfarande efter 100 shower. Nu har det kanske lugnat sig lite, men jag kan inte svära på det, säger Roger Waters.

Under hösten har det varit många spekulationer om vem skulle efterträda Holm. Några heta kandidater har varit Måns Zelmerlöw och Nanne Grönwall. Det starkaste namnet var Lasse Kronér som inte nappade eftersom hans tv-program tar för mycket tid.

I stället blir lösningen att nästa års artistuppsättning får dela på Holms roll.

– Vi vill pröva på något nytt. Och nu är det ett bra tillfälle när Lasse slutat på scenen, säger producenten Patrik Krall.

Kan det inte bli rörigt med flera Holm?

– Nej, det kommer att vara välregisserat så alla vet vad de ska göra, säger Patrik Krall.

Veteranen Jessica Andersson och övriga i ensemblen träffades för första gången igår. Hon ser redan nu fram emot sommaren, liksom debutanten E-Type, alias Martin Eriksson. Men han är inte helt grön. För några år sedan vikarierade han för Linda Bengtzing:

– Om det bara är hälften så roligt denna gången kommer det att bli kanon.

Holm försvinner inte helt från Diggiloo utan kommer att fortsätta arbeta med allt som han gjorde tidigare utanför scenen:

– Jag finns kvar i kulisserna och kommer att arbeta med föreställningens innehåll och artisterna.

Nästa års produktion består av elva artister. Debutanter är Andreas Weise, komikern Per Andersson, David Lindgren, E-Type och dj:n Clabbe.

Övriga medverkande: Jessica Andersson, Linda Pritchard, Lotta Engberg, Charlotte Perrelli, Magnus Johansson och Mojje Johansson.

festival:: Trots regn och rusk är det dags att börja fundera på sommaren, i alla fall om man driver festival. Så tänker Roskildefestivalen som presenterat sina första bokningar för 2013 i nordiska kvartetten Sigur Rós (bilden) från Island, Volbeat från Danmark, Kvelertak från Norge och Goat från Sverige. Festivalen äger rum 4–7 juli, med smygstart 29 juni, och biljetterna släpps 1 december.

FILM: De som har sett fram emot att få se Mikael Persbrandt i björnskrud i filmen Hobbit: En oväntad resa får vänta ett bra tag till. Orsaken är att regissören Peter Jackson har bestämt sig för att göra historien om hobbiten Bilbo till en trilogi i stället för i två delar. Därmed kommer Persbrandts figur Beorn inte att dyka upp förrän i film nummer två, Hobbit: Smaugs ödemark.

Dans: I kväll har dansföreställningen Possessed premiär. Koreografen Anmar Taha , som till vardags är en av medlemmarna i dansgruppen Iraqi Bodies, har skapat föreställningen tillsammans med Balettakademiens tio examensstudenter.

Plats: Balettakademins teater, Gamlestadsvägen 14.

FILM: Mikael Marcimains omdebatterade film Call girl har nu anmälts till Justitiekanslern. Enligt anmälaren ”förekommer faktauppgifter i filmen som skulle kunna utgöra grovt förtal av Olof Palme”, skriver sajten Brottsanalys. Bakom anmälan står en privatperson. Justitiekanslern har ännu inte beslutat om förundersökning ska inledas. I filmen framställs en Palme-lik statsminister som sexköpare i en stor bordellhärva. (TT Spektra)

johan lindqvist: ”En tid då svenska riksdagspolitiker driver omkring på stan med järnrör i händerna borde vara den perfekta myllan för helt fantastisk musik.”

GP:s krönikör bloggar om musikens politiska uppgift. Läs mer på blogg.gp.se/johanlindqvist

Under de senaste veckorna har britterna levt under ett moln av förlägenhet – inte helt olikt perioden efter prinsessan Dianas död och begravning, då vi vaknade till sans ur ett slags kollektivt tillstånd av traumatisk dyrkan och kände att vi kanske hade överdrivit vår sorg och vrede en smula. Den här gången är det Sir Jimmy Savile som är orsaken till våra olustkänslor – en man som före den senaste tidens ”avslöjanden” sist lät tala om sig när han kördes omkring i en guldmålad kista på en katafalkvagn av glas dragen av plymförsedda hästar och gatorna kantades av folk som applåderade och hurrade åt minnet av en älskad man.

Ett år efter hans död har vi ställts inför mycket övertygande bevis för att Savile i årtionden hade gjort sig skyldig till sexuella övergrepp mot massor av minderåriga, funktionshindrade, de sämst lottade. Jag säger ”vi”, men det stämmer egentligen inte riktigt. Det finns en klasskomponent i chocken, precis som det alltid gör här i landet. Om ni lyckades undvika Jimmy Savile medan han levde kan jag berätta att han var en man som framstod som det britterna brukar kalla en ”cheeky chappy” – en kaxig snubbe. Han var från arbetarklassen, älskade sin gamla morsa, som han kallade ”hertiginnan”, gick klädd i träningsoveraller av guldlamé och alldeles för mycket lullull, och han var programledare för teveserien Jim’ll Fix It, där han ordnade så att barn fick alla möjliga drömmar uppfyllda – de kunde få sparka fotboll med sin hjälte från Premier League eller komma in backstage på en Iron Maiden-konsert. Han samlade in miljontals pund till välgörenhet genom att springa maratonlopp och arbetade som volontär på sjukhus. Han utsågs till och med av en brittisk minister att leda en arbetsgrupp som skulle förbättra förhållandena på Broadmoor, ett sjukhus för personer dömda till rättspsykiatrisk vård, och under den tiden hade han ett eget kontor och fick nycklar till alla avdelningar. Han var älskad av hela vårt folk, får vi hela tiden höra. Men det gällde bara en del av folket. Jag har aldrig känt någon som kunde tåla Jimmy Savile eller som tittade på Jim’ll Fix It eller kände något annat än avsmak för honom ens när han var yngre och spelade skivor i Top of the Pops på sjuttiotalet.

Det var inte bara i arbetarklassen han slog an. Här finns också den häpnadsväckande historien om hur prins Charles tog kontakt med Savile och bad honom om råd om sina äktenskapliga problem med prinsessan Diana och hur han på Saviles åttioårsdag skickade honom en låda cigarrer och ett par manschettknappar i guld med följande meddelande: ”Ingen kommer någonsin att få veta vad du har gjort för vårt land, Jimmy. Det här är bara ett litet tack för det.” Vi har än så länge bara fått veta en liten del av det Jimmy gjorde för vårt land, och jag kan tänka mig att prins Charles anför horderna av förlägna beundrare som hänger med huvudet i ruelse.

Jimmy Savile var alltså inte bara en arbetarklassens hjälte för arbetarklassen utan också för de trögtänkta delarna av överklassen. Han var ett förhärdat monster som framställde sig själv som en sentimental typ och dessutom låtsades vara en vanlig, rättfram Yorkshireman, den där typen som sa sitt hjärtas mening och inte stod för något som var alltför begåvat, en man som gömde sig bakom en sorts excentricitet i fråga om klädsel och tal som förvandlade hans oförfalskade och uppenbara vidrighet till ett slags levande karikatyr och som av någon anledning gjorde honom omtyckt i de breda folklagren. I mina ögon var han en motbjudande horbock, lömsk och osympatiskt självbelåten. Han brydde sig nätt och jämnt om att dölja sin liderlighet. Jag skulle aldrig ha lämnat någon ensam i ett rum med honom. Men de flesta människor buntade ihop honom med andra älskade brittiska kändisar med tvivelaktigt sexuellt rykte, som Benny Hill, som jagade kvinnor med stora bröst, den självhatande homosexuelle Kenneth Williams, och Bernard Manning och Freddie Starr, med deras plumpt rasistiska och sexistiska ”humor”. De hade det gemensamt att de i det tysta förnekade det de utåt sett verkade vara. De ingår i en kategori av populära underhållare som spelar på gränsen till en rad lättvindigt anammade sociala tabun och fördomar och som använder komik, varieté och en avart av de oanständiga skämt som går ända tillbaka till Chaucer. De fick en i grund och botten puritansk publik att kollektivt rysa av förbjuden upphetsning över fjollig smyghomosexualitet, otillåtna och plumpt sexistiska heterosexuella begär och sorgfälligt komiska stereotyper som lurar i farligt förbisedda vrår av folks hjärnor. De blir mer och mer sällsynta. Alla de ovannämnda är döda, utom Freddie Starr, som även han har blivit anhållen för påstådda sexuella övergrepp mot minderåriga.

Medelklasscheferna på BBC, som lät Savile fortsätta jobba och förgripa sig på unga kvinnor och barn i sin loge, och folk på sjukhusen och barnhemmen, som blundade och slog dövörat till när människor som de hade ansvar för kom med klagomål mot Savile – de lät sig inte luras av honom, som de påstår, inte mer än vad jag gjorde. De var livrädda för att pengarna som han drog in till deras panka institutioner skulle sina och att tittarsiffrorna från den dyrkande tevepubliken skulle gå upp i rök. Likväl vägrade en av cheferna på BBC att låta Savile ha något som helst att göra med den årliga insamlingen till behövande barn med motiveringen att man inte fick låta honom komma i kontakt med unga, nödlidande människor. Savile var en ulv i ulvakläder och visade öppet upp sin liderlighet så att vem som helst kunde se den. Det var smart, för det fanns folk som trodde att en person som var så uppenbart vidrig och bestialisk omöjligen kunde vara sådan på riktigt. Ungefär som jag minns att min mamma älskade Liberace men inte för ett ögonblick trodde att han verkligen var bög.

I grund och botten var det utpressning Savile sysslade med. Med sitt ”välgörenhetsarbete” (och han samlade faktiskt in miljontals pund till sjukhus och barnhem) köpte han sig tillgång till offer och hindrade dem som misstänkte eller kände till hans verkliga motiv från att gå ut med det för att de var rädda att deras verksamhet eller intäkter skulle gå åt pipan. Vilket en del av dem mycket riktigt har gjort sedan vittnesbörden om övergreppen kom ut. Om jag hade trott på djävulen föreställer jag mig att han mycket väl hade kunnat fara fram som Jimmy Savile här på jorden. Han skulle ha älskats av en tacksam nation, betraktats som en välgörare som verkligen gjorde en viktig insats, en skämtare som lockade fram de mest tarvliga skratt och vädjade till den plumpaste humor. Och som samtidigt orsakade förtvivlan och rädsla hos människor som inte kunde undkomma hans illvilliga uppvaktning, och skam hos dem som mycket väl visste vad han höll på med men inte vågade berätta. Men vem behöver en övernaturlig djävul när det är så lätt för vem som helst att manipulera människor som vill bli underhållna och roade av kittlingar och elakheter men vill slippa bekymra sig alltför mycket om de mörkare sanningarna här i världen?

Fram ur kostymerna kryper de gamla skinnskallarna; med Socker-Connys järnrör i handen tänker de göra klart vem som passar in och vem som inte hör till.

De har fått partistöd och riksdagslön, men vem har trott att dessa bittra män bytt åsikt, alla dessutom på samma gång? Man ser deras gelikar i olika upplagor runtom i världen, religiöst eller politiskt motiverade, och det som förenar dem alla är övertygelsen om att vi, jordens invånare, är så grundläggande olika att vi inte kan ha någon framtid tillsammans.

Sverigedemokraterna har velat kopiera Dansk folkeparti och dess blandning av nationalism och folkhemsnostalgi, men att rensa i den kriminella och rasistiska undervegetationen har blivit ett heltidsgöra och även om partiledningen försökt formulera en allmänkonservativ plattform är det fortsatt den snikna misstron som pyser fram. Ett parti med riksdagsledamöter som går runt på stan med järnrör har placerat sig i ett eget hörn av samhället.

Även om det finns gott om både historiska och nutida exempel på att politiska huliganer kan få folkligt stöd, stöter den här stripteasen i det stockholmska sommarljuset förhoppningsvis bort många av dem som röstat på SD. Motvilja mot islam och mot invandring kan bara delvis förklara resultaten i de senaste opinionsmätningarna; minst lika viktigt är ett allmänt missnöje med samhällsutvecklingen. Antielitismen, riktad mot alla sorters etablissemang, är tacksam att exploatera. Den placerar skulden vid någon annans dörr och ger en konspiratorisk förklaring till den egna maktlösheten.

Det är så lätt att tycka illa om Sverigedemokraterna att det blir alldeles för enkelt att undvika att prata om orsakerna till deras framgång. Att ta avstånd kräver ju ingenting, att göra något åt avstånden betydligt mer.

När förre folkpartiledaren Bengt Westerberg nyligen lade fram sin utredning om effektiviserat arbete mot främlingsfientlighet placerade han problemen i våra huvuden i stället för ute i samhället, där de skulle kunna tacklas politiskt. Den metafysiska titeln, värdig en filmrysare, blev följdriktigt Främlingsfienden inom oss .

Ingen utanför utredarens trängre krets kommer undan det anklagande fingret. Bland Westerbergs experter finner man inte helt oväntat Paul Lappalainen, som med knivskarp analytisk stringens skrev en egen rapport om diskrimineringen i Sverige 2005 och då hävdade att rasismen var värre här än i amerikanska Södern vid medborgarrättsrörelsens födelse.

Problembeskrivningen i den nya utredningen är ungefär densamma som 1991 när Westerberg reste sig ur tv-soffan i protest mot Ian & Bert. Lösningen verkar också bekant: mer pengar till information för att motverka allmänhetens fördomar. En del av slantarna ska gå till föreningar som redan självdött av brist på uppgifter och förmåga.

Det finns mycket gott att säga om generella åtgärder, särskilt när de knyts till rättigheter och välfärd. Likabehandlingen hör till det som skiljer demokraten från fundamentalisten och järnrörspolitikern. Däremot är det inte säkert att den hyggliga svenska traditionen med breda upplysningskampanjer fungerar lika bra när samhället på nytt skiktas och fragmenteras.

Man ska helt enkelt inte låtsas som om specifika problem vore allmänna. Kollektiva utpekanden gör det lätt att slå bakut. Fördomar och rädsla är centrala begrepp hos utredaren trots att han knappast kan veta om det är just rädsla och inte reella erfarenheter som ligger bakom en negativ inställning. Tror man att avståndstaganden alltid orsakas av okunskap blir det svårt att motivera varför man ska ogilla Sverigedemokraterna.

2012 års migration låter sig inte beskrivas med 1991 års termer. En smula motvilligt erkänner Westerberg också att den främlingsfiende han försöker mana fram inte är särskilt vanlig i Sverige, trots de stora samhällsförändringarna. De flesta kan dessutom i sin egen vardag konstatera att främlingsfientlighet kan dyka upp både hos infödda och hos invandrade.

För att komma åt den är det bättre att angripa orsakerna och de faktiska utövarna än att lägga stora summor på upplysning av en allmänhet, som redan är välvillig mot folk från andra länder. Männen med järnrör i Stockholmsnatten har nog ett mycket begränsat stöd.

Att stå i rampljuset är det många unga som vill, uppmuntrade av alla tävlingsprogram med snabbfiler. Göteborgsoperans projekt Unga för unga har också ett tävlingsinslag men samtidigt ambitioner av mer djupgående slag. Som tung offentlig institution har operan naturligtvis ett ansvar för den unga publiken och det är ett lyckat grepp att på allvar involvera ungdomarna i produktionerna. Det breddar intresset både hos målgruppen och hos publiken i allmänhet – elevsamarbeten lockar även dem som annars inte går på teater.

Årets uppsättning En amputerad själ , med manus av Sofia Ringhage från Lerums gymnasium, är ett fint exempel på vad unga människor har att tillföra, bara vi lyssnar och låter dem vara med. Regissören Mia Ringblom Hjertner , koreografen Monica Milocco och kapellmästaren Per Larsson har från audition till applådtack professionellt väglett ensemblen med elever från Schillerska och Hvitfeldtska gymnasiernas dans-, teater- och musikprogram. Den välgjorda föreställningen är både rolig och gripande. Beslutsfattare som stryker de estetiska ämnena ur skolarbetet borde föreläggas obligatoriskt besök på En amputerad själ. Här är konsten allvar, både för scen och salong

Spelas till och med 1 december.

Lis Hellström Sveningson

Den tredje säsongen av Så mycket bättre pågår för fullt på TV4. Det sympatiska och publikfriande konceptet, ett gäng musiker i olika åldrar och genrer möts, talar om sina liv och karriärer samt tolkar varandras låtar, fungerar lika väl även i år. Men med två års succésäsonger på nacken börjar också marknadsföringen i programmet bli lite väl tydlig.

Efter de ofattbara framgångar som tidigare tolkningar har nått siktar nu TV4 in sig på ännu fler radiovänliga hits och goda försäljningssiffror av skivan som samlar programmets låttolkningar. Det märks väl i dramaturgin där Magnus Ugglas gripande tolkning av Olle Ljungströms Jag och min far ägnas en betydande del av programmet, medan andra tolkningar försvinner förbi så gott som okommenterade. Möjliga singlar, som Darins discopumpade versioner, får en central eller avslutande roll. Klippningen är upplagd för att lansera låtarna, snarare än att presentera tolkningarna på ett rättvist sätt.

Den genomskinliga marknadsföringsstrategin, tillsammans med uppgifter om att artisterna medvetet pressas och tvingas till alltför lite sömn för att skapa maximala förutsättningar för dramatik och känsloutbrott, ger en bitter eftersmak i gemenskapen. Vill TV4 behålla känslan av sympatiska möten bör de hålla igen på cynismen och marknadsföringsknepen.

Elin Grelsson Almestad

(finns på Facebook)

Konstbistro. Med satsningen på klassisk fransk bistro kan Mr P väcka Götaplatsen ur en lång siesta. Götaplatsen (9/11 2012)

www.olearys.se

Sportbar. Franchisepub i centrum. Centralstationen (30/9 2011)

www.bottlesnchimney.se

Indisk. Spännande mat i opersonlig miljö. Karl Gustavsg. 29 (7/10 2011)

www.facebook.com/tapasbaren

Spansk. Mysig och prisvärd tapasbar Mariag. 17 (14/10 2011)

Pub. Stabbig mat i kvarterskrog som doftar trä. Kommendörsg.12 (21/10 2011)

www.leonardogbg.se

Tapas. Trendrestaurang för det urbana innefolket. Redbergsv. 9 (4/11 2011)

gastrogate.com/restaurang/­teositalienskakok

Italiensk. Mättande mat med mycket ost på taverna med tända ljus. Storg. 7 (18/11 2011)

www.restaurangmerci.com

Fransk. En överlevare. Odinsg. 11 (13/1 2012)

masalakitchen.se

Indisk. Klassisk indier med systerkrogar. Nobelplatsen 2 (20/1 2012)

www.mussesgrillhouse.se

Turkisk. Turkiska specialiteter. Kungsgatan 25 (27/1 2012)

Italiensk. Pizzor gjorda på kärlek i ett rum som gjort för Lady och Lufsen. Eklandag. 8 (2/3 2012).

www.olrepubliken.se

Pub. Stället att frossa i maltdrycker och pubmat. Kronhusgatan 2B (23/3 2012)

www.restaurangsofra.com

Turkisk. Tillåtande kvarterskrog som rymmer både grill och bar. Danska vägen 79 (13/4 2012)

www.restaurangmanana.se

Fredagstapas. Fira in helgen med ett gäng prisvärda tapas. Karl Johansgatan 6 (20/4 2012)

Delikatessindiskt. Här känner man sig inte bortglömd. Kobbarnas väg 1C (22/6 2012)

http://www.rodasten.com

Cafékök. Vegetarisk profil med obestämd meny. Röda sten, Södra Älvstranden (29/6 2012)

http://miss-sophie.se

Grillrestaurang. Kött, kött och åter kött. Men gott kött! Dock efterlyses festligare desserter. Avenyn 5 (20/7 2012)

www.pustervik.nu

Casual dining. Härlig, men lite förvirrad personal Maten är riktigt god – prova chilin! Järntorgsgatan 12 (27/7 2012)

minbrorochjag.se

Turkiskt. Avslappnad kvarterskrog där man kan äta förrätt, varmrätt och dessert för en billig peng. Sveagatan 24 (3/8 2012)

yammyyammy.se

Koreanskt/japanskt. Vill man äta koreanskt i Göteborg är Yammy Kitchen ett av de bästa alternativen. Andra Långgatan 5 (24/8 2012)

Restaurang Tara’s

restaurangtaras.se

Medelhavskt. Stor meny med många vegetariska alternativ. God medelhavskänsla. Södra vägen 24 (31/8 2012)

Pasta e contorni

pastacontorni.nu

Italienskt. Toppar och dalar på tallriken, men servicen är oklanderlig. Nordenskiöldsgatan 21A (7/9 2012)

Oscar och den Lille

oscarodenlille.blogspot.se

Husman. Smörrebröden är bättre än varmrätterna, kan också köpas hem. Prinsgatan 4 (21/9 2012)

Kråkans krog

www.restaurangguiden.com/sv/krakan

Budget. Kvarterskrog med ambitioner och en brusande fors i omgivningen. Götaforsliden 1 (5/10 2012)

Ma Cuisine

www.macuisine.se

Franskt. Trevligt, mysigt och väldigt franskt, men maten gör oss lite besvikna. Kyrkogatan 32 (12/10 2012)

Krakow

www.krakow.nu

Budget. Murrigt, mellaneuropeiskt ställe med rikliga portioner – men maten håller ojämn klass. Karl Gustavsgatan 28 (2/11 2012)

**

Restaurang Kungstorget

kungstorget.com

Husman. Före detta Barsidan. Kungstorget 7 (11/11 2011)

Trattoria la Strega

Italienskt. Före detta Topolino. Aschebergsgatan 23 B (14/9 2012)

Masala Valley

Indiskt. Billigt ställe, men svajigt i köket. Fjärde Långgatan 3 (19/10 2012)

*

Jerntorgets Brygghus

www.brygghuset.eu

Ölhak. Maten är allt annat än god, men det finns många ölsorter att välja bland. Järntorget 4 (17/8 2012)

Bröder, Efter bröllopet, Things we lost in the fire, Hämnden. I filmer regisserade av Susanne Bier, född 1960, finns, för att travestera Roy Andersson, ingen rädsla för allvar.

Ibland är dock Bier på ett mer lättsamt humör. Det mest slående exemplet är komedibagatellen Livet är en schlager (2000), men det var i första hand Jonas Gardells (manus) film.

Annars är det Danmarks bäste manusförfattare Anders Thomas Jensen som Bier brukar samarbeta med, som regel med ett högklassigt slutresultat. Bröllop i Italien är bra och klart underhållande, men för min del hade Bier och Jensen gärna fått gå mer på djupet.

Bröllop i Italien, som sagt. Det måste betraktas som en intetsägande dussintitel jämfört med originalet Den skaldede frisør (Den flintskalliga frisören). Hårfrisörskan som tappat håret är den bröstcancersjuka Ida, spelad av Trine Dyrholm.

Sjukdomen till trots försöker Ida att hålla humöret uppe. Att hennes oduglige make Mikael (Kim Bodnia) är otrogen med en ung kvinna på kontoret försöker Ida också ta med ro och leva sitt förortsliv en bit utanför Köpenhamn så gott det går.

Det är Dyrholm som på egen hand bär upp den här filmen på sina späda axlar. Hon lyser enastående starkt i varenda scen och agerar i en klass för sig, vilket för med sig att motspelarna framstår som en smula anonyma och schabloniserade, möjligen med undantag av Pierce Brosnan, som verkar trivas framför kameran och är glad över att slippa brista ut i sång (alla som sett Mamma mia! förstår vad jag menar).

Cancer, otrohet och en släktmiddag på väg att haverera. Det är upplagt för ett dystert drama, men Bier, Jensen och Dyrholm väljer snabbt en feelgoodlinje när handlingen förflyttas från Danmark till en turistort i södra Italien, där Idas unga dotter Astrid (Molly Blixt Egelind) skall gifta sig med Patrick (Sebastian Jessen), som hon nyligen träffat.

I en inspirerad scen stöter Ida samman (bokstavligen) med Patricks pappa Philip (Brosnan) för första gången. Han är en grånad, folkilsk ensamvarg och änkling, och en framgångsrik företagare i frukt- och grönsaksbranschen. Ida och engelsmannen Philip har inget som helst gemensamt utöver det stundande bröllopet mellan barnen, men kanske kan tycke uppstå, medan Dean Martin sjunger That´s amore på soundtracket?

Handlingen är inte direkt oförutsägbar. Ibland får man känslan av att Bier valt Italien som spelplats för att kombinera filminspelningen med en solsemester.

Men det är mycket som hamnar på filmens pluskonto. Bier målar över hela bioduken. Flera replikskiften är både vassa och roliga. Och så är Trine Dyrholm ruggigt bra, både med och utan peruk.

En svensk Festen för 2000-talet, med kvinnliga förtecken. Mamma Sigrid (Marie Göranzon) fyller 70, något som förväntas firas storstilat. De tre systrarna Elin (Carolina Gynning), Katarina (Helena af Sandeberg) och Lova (Alexandra Dahlström) med inbördes totalt olika livsstilar återvänder under helgen till föräldrahemmet för att festa och leva ut sina konflikter. Jesper Ganslandts improviserade Blondie är en smärtsam familjeuppgörelse, full av martyrer och offer. Premiär nästa fredag.

Konstnären Jonas Dahlberg inspireras i vanlig ordning av film i aktuella utställningen Hall of mirrors. På Göteborgs konsthall visar han fram till januari sju filmer plus ett häpnadsväckande ljudverk som nyskapande tänjer gränser. I Shadow room utspelar sig händelseförloppet helt i betraktarens huvud, med hjälp av personer som berättar minnen av rum de tidigare sett på film. Konsthallens mörka väggar löses upp. I stället vandrar besökaren i sitt eget inre, enbart ledsagad av röster.

Miljoner tv-tittare berördes starkt av Gardells tv-drama Torka aldrig tårar utan handskar. En berättelse om kärlek, längtan, utsatthet och beröringsskräck, som nu också ska bli långfilm. Även dokumentären Smittad – när HIV kom till Sverige slungar oss tillbaka till 1980-talets Sverige, en tid präglad av rädsla, skam och homofobi. Det pratades om ”bögpest” och smittade patienter behandlades djupt ovärdigt. Dokumentären visas på SVT Play fram till 28 november.

Peter Greenaway kultförklarades på 1980-talet för snillrika, surrealistiska filmer med erotiska undertexter som Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare. Nu är han tillbaka med Goltzius och Pelicanföretaget, där holländaren Goltzius i slutet av 1500-talet gör erotiska illustrationer. En tysk prins övertalas att betala för tryckkostnaderna, mot att få erotiska historier ur gamla testamentet gestaltade live av företagets personal. En mix av konst. religion, blod och liderlighet utlovas.

BITCHKRAM (Dramakomedi) Kul förvecklingar kring svensk tjej i New York (HD). 101 min BERGAKUNGEN

CALL GIRL (Dramathriller) Välspelad och modig film som vågar ta ställning (EE). 140 min BERGAKUNGEN, BIOPALATSET, ROY

HOTELL TRANSYLVANIEN (Animerat) Infallsrik monsterhumor (MJ). 91 min BERGAKUNGEN, BIOPALATSET

LOOPER (Action) Slugt konstruerad actionfilm (MJ). 118 min BERGAKUNGEN, BIOPALATSET

PALME (Dokumentär) Fantastiskt bildmaterial i filmen om den karismatiske Olof Palme (EE). 103 min BIOPALATSET

SEARCHING FOR SUGAR MAN (Dokumentär) Fascinerande om bortglömd singer/songwriter (MJ). 86 min HAGABION

SKYFALL (Bondfilm) Snygg action när Bond börjar få ålderskrämpor (HD). 143 min BERGAKUNGEN, BIOPALATSET

ÄTA SOVA DÖ (Drama) Äkthet ner i minsta detalj (HD). 100 min BIOPALATSET, HAGABION

5 BROKEN CAMERAS (Dokumentär) Unika bilder från Västbanken (MTH). 90 min HAGABION

DREDD 3 D (Action) Konsekvent dystopisk i tonen (PA). 95 min BERGAKUNGEN

EL MEDICO (Dokumentär) Bitvis bra om musikdrömmar på Kuba (MJ). 85 min BIOPALATSET

EN BOHEM I PARIS (Komedi) Huppert i god komisk form (PA). 103 min BIOPALATSET

EN OVÄNTAD VÄNSKAP (Dramakomedi) Hjärtevärmande, schabloner till trots (EE). BERGAKUNGEN, BIOPALATSET

FÖR DIG NAKEN (Dokumentär) Sara Broos berättar om sin gudfar, den rastlöse Lars Lerin (MDW). 74 min HAGABION

FÖRÄLSKAD I ROM (Komedi) Bagatellbetonad Woody Allen-film (MJ). 112 min CAPITOL

ICE AGE 4 (Animerat) Späckat med kul infall (PA). 94 min BERGAKUNGEN

MODIG (Animerat) Uppfriskande med en handlingskraftig, självständig hjältinna (BS). 100 min BERGAKUNGEN, BIOPALATSET

TED (Komedi) Regissör MacFairlane slår vilt åt alla håll (PA). 106 min BERGAKUNGEN, BIOPALATSET

ALLA ÄR ÄLDRE ÄN JAG (Dokumentär) Spretigt om fyra generationer Widerberg (MJ). 72 min HAGABION

ASTERIX & OBELIX OCH BRITTERNA (Komedi) Högljudd slapstick, usel läppsynk (MJ). 110 min BERGAKUNGEN

Recensenter

MDW = Maria Domellöf-Wik

MJ = Mats Johnson

PA = Patrik Andersson

EE = Emma Engström

HD = Hannes Dükler

BS = Bella Stenberg

MTH = Monika Tunbäck-Hanson

Vi måste absolut skratta före midnatt, säger Herr Oscar till sin chaufför. Och skrattet kommer till slut som en befriare fastnad i halsen, men det är vägen dit som är mödan värd.

Efter mindre framgångsrika Pola X (från 1999) ville Leos Carax göra storfilm på engelska men fick ingen finansiering, tröttnade och gjorde i stället den här för ”inga pengar alls” (3,9 miljoner euro).

Filmen börjar lätt surrealistiskt med ett stumfilmsklipp följt av en man (regissören själv) som vaknar och går igenom en lönndörr till en biograf där publiken sover. Sedan klipp till en man (en fenomenal Denis Lavant) som säger hej då till sin familj och kliver in i en vit limousin. I den får Herr Oscar som han kallas under den enda dag filmen utspelas olika uppdrag och antar olika skepnader i vilka han sedan kliver ut i och interagerar med verkligheten.

Han bär iväg med en modell, hämtar en dotter från en fest, mördar en bankir, dör själv som någons onkel … Men händer något av det på riktigt eller är allt ett spel, en teater som skänker tröst i stunden? Och om alla spelar med, för vem spelar vi då?

Ingen vet och det spelar ingen roll. Med filmkonstens alla medel och tämligen lite dialog berättar Carax om sakernas tillstånd. Papperslösa i kloaker, hopplösa (kvinno)ideal, virtuella världar, jakten på lycka, lidande och tidens obönhörliga gång.

På många sätt är Holy motors en djupt pessimistisk film. Men det blir en berättelse om livet och alltings förgänglighet som samtidigt är så förtätad att tanken svindlar.

Det handlar om jakten på lycka och om ett kvävande förortsliv i New Jersey i Julian Farinos independent light-film Livet på Orange Drive som kretsar kring de 24-åriga tjejerna, och före detta väninnorna, Vanessa (Alia Shawkat) och Nina (Leighton Meester) och deras medelålderskrisade föräldrar.

Nina, som är fotomodellsnygg och världsvan, har kommit hem till thanksgiving. Den inåtvända och fräkniga Vanessa, som drömmer om en karriär som formgivare, har ännu inte flyttat hemifrån.

Filmen är kommersiellt omöjlig och märkvärdigt stillastående. Behållningen är spelet från Hugh Laurie och esset Catherine Keener.

TRÄDGÅR´N

Nya Allén 11

Det är lite svårt att beskriva vilken genre som Maskinen tillhör, men de säger själva att de inte är en hårdrocksgrupp, ingen housegrupp och ingen popgrupp, utan ett monster där varje låt är en potentiell hitlåt. Detta tycker vi stämmer in bra på dessa två grabbar, och nu ska de ställa sig på den stora scenen inne på Trädgår’n.

CLOONEY´S

Trädgårdsgatan 2

De flesta kommer väll ihåg den förra efterfesten Maskinen hade på villan, där Frej åkte rullskridskor och drack Fireball i mängder. Nu är det dags för ytterligare en fest signerad Maskinen men denna gången uppe på Clooney’s, och med sig har de Adam Tensta som ställer sig i dj-båset och levererar dans på den nya övervåningen tillsammans med sitt nya band.

STORA TEATERN

Kungsparken 1

Nu ska det dansas salsa och cha-cha inne på Stora Teatern. Club Insomnia presenterar i kväll Latin Night med reggaeton, cumbia, bachata och allt vad det heter. Dansgolvet blir röjigt och går du dit när det öppnar får du även en lektion i zumba, den dansanta träningsformen. Så här kan du absolut slå två flugor i en smäll – träning och fest!

PUSTERVIK

Järntorgsgatan 12

Göteborgssonen har nyss släppt ett nytt album och ska såklart fira detta med en turné. Han har spelat med mr Hellström men bestämde sig sedan för att gå solo. Med sex stycken plattor släppta och en fantastisk karriär ska Timo Räisänen ge oss en dos av klassisk svensk pop.

STORA TEATERN

Kungsparken 1

Var tredje fredag ställer Tractor Beam till med ett stort röj i ett av rummen inne på Stora Teatern. Här dansar du till disco, house, psych och annan bra musik hela natten. Var också beredda på stora bokningar som vet precis hur man hanterar en skivspelare och får ett dansgolv att hålla takten.

RIO RIO

Rosenlundsplatsen

I stället för att gå på klubb i en vanlig byggnad kan man alltid spexa till det lite och partaja på en båt, som till exempel Rio Rio. Här svänger man till sköna tunes som dancehall, reggae och soca ända till klockan fem.

HENRIKSBERGS TAKTERASS

Stigbergsliden 7

Det började en gång på Kontiki, därefter bestämde sig Club Care för att förflytta sig till Majorna och Henriksberg. Du kommer kunna kolla på liveband, mest inom genren indie och pop tillsammans med en fantastisk utsikt över hamnen. Efter banden forsätter såklart kvällen med dj:s som kommer att vända plattor in i novembernatten.

BARA MAGNUS

Drottninggatan 5

Den största frågan med denna klubben är nog vad RRLSN står för. Har du någon aning? För vi har inte det. Men det vi vet är att klubben bjuder in det bästa som UK har att erbjuda i form av dj:s. Det började på Lagerhuset men nu huserar de på Bara Magnus. Det blir house i alla dess former samt lite trap, rap och dancehall.

RÖDA STEN

Röda Sten 1

Det finns inte allt för många klubbar i Göteborg som endast spelar drum’n’bass, men nere vid vattnet under bron hittar du Röda Sten och klubben Frequency som riktar in sig på just detta. Så om du tycker om när musik är hög, pulserande och med blinkande strobe är det absolut hit du ska ta dig. De har nämligen nu en resident vj som ska se till att ljuset blinkar och att laserkanon skjuter iväg riktigt bra med strålar. Ett tips från coachen: Ta med dig solglasögon.

CLOONEY´S

Trädgårdsgatan 2

Hästpojken är nu tillbaka efter cirka två års paus med en ny singel, och detta ska firas på Clooney’s med en storslagen releasefest. Förutom att bandet kommer spela live på den nybyggda scenen står också dj:s redo i båsen på alla tre dansgolv för att ge er musik att dansa till natten lång. Det blir en riktigt bra fest!

JAZZHUSET

Erik Dahlbergsgatan 3

Som vanligt är det på Jazzhuset där Feed The Horse galopperar på. Detta är en av de bästa gayklubbarna i stan och det är alltid ordentligt med fest. I kväll är temat musikal, så det är bara till att värma upp stämbanden och ge oss ett högt C. Nej, du behöver inte sjunga om du inte vill. Men dansa måste du nästan göra!

PUSTERVIK

Järntorgsgatan 12

Det har gått väldigt snabbt för Niki & The Dove. De hamnade på BBC:s lista ”Sound of 2012” och har hyllats runt om i Europa. Nu ska Stockholmsbandet ställa sig på vårt eget Pustervik, så om du vill lyssna på ”årets ljud” är det alltså hit du ska gå.

NEFERTITI

Hitfeldtsplatsen 6

Detta är nog ett av de mest säkra korten på Göteborgs klubbscen. Varje lördag ställer Club Beat till med fest i källaren på Nefertiti, där du svänger om till hiphop, funk och disco med en eller sju bärs i kroppen. Att ta med ett ombyte rekommenderas i fall det skulle bli för svettigt efter dansen, det har en tendens att bli det här nämligen.

PUSTERVIK

Järntorgsgatan 12

En av de absolut äldsta houseklubbarna i Göteborg stavas Locus. Den flyttade in på Pustervik för väldigt länge sedan, ungefär samtidigt som ångloket uppfanns. Det är fokus på extremt bra ljud och ljussättning och arrangörerna vet precis hur man fixar en fest. En dag i månaden är det Locus-dag, det är ingen som kommer kunna ändra på det.

KONTIKI

Storängsgatan 2

Engångskameror och engångsgrillar är en sak. Men visste ni att det även finns engångsklubbar? Jodå, detta är en sådan. Det kommer att vara band på scenen som spelar aukustiskt, vj:s, gycklare och dj:s för att göra er kväll så trevlig som möjlig i Göteborgs egna djungellokal.

I sin framgång personifierar Malin Dahlström och Gustaf Karlöf den stora svenska musikexporten som just nu växer sig allt större i den världsomfattande musikbranschen.

– Vi har allting att tacka den kommunala musikskolan. Vi lever i ett land med välfärd utan krig, därför kan vi ägna oss åt att skapa, säger sångaren Malin Dahlström.

Duon har även tilldelats en fin femteplacering på BBC:s lista över ”Sounds of the year”. Att hajpen växer varje dag kring svenskarna undgår ingen, men Malin Dahlström ställer sig ödmjuk inför framgången.

– Det var väldigt ärofyllt att vinna en titel på European Border Breakers Awards, dessutom som första svenska band någonsin. Men vi har kvar fötterna på jorden.

Malin och Gustaf har känt varandra sedan 1999, men först nu har de börjat göra musik tillsammans. Under försommaren kom fullängdsdebuten Instinct, en platta som skrevs under hektiska tider.

– Vi hade andra drömmar att klara av innan. Att skriva musik är inte något man bara gör, det måste kännas rätt. Allt har sin tid, säger Malin Dahlström.

– Vi jobbade med Instinct samtidigt som både jag och Gustaf hade andra projekt vid sidan om, så vi var i studion när det fanns tid över.

Resultatet blev en uppenbar kritikerhyllad debut. I morgon har du chans att se dem när de äntrar scenen på Pustervik.

– Om jag skulle berätta allt jag gjort hade vi fått vara här hela dagen. Men det handlar om hårt arbete och att vara dedikerad till den musik du älskar.

– Det var nog på Club Ice i Ayia Napa. Det känns verkligen helt fantastiskt att spela framför flera tusen människor som bara kommit dit för att lyssna på dig och några andra dj:s.

Heaven 23

På 23:e våningen i Gothia Towers hittar du den numera klassiska Göteborgsbaren, och tillika restaurangen, Heaven 23. Åker du upp dit kan du se ut över nästan hela stan! Menyn är förhållandevis dyr, men smakar det så kostar det, som man brukar säga. Allt som oftast står det en dj bakom skivspelarna och framåt midnatt kan det bli riktigt festlig stämning bland gästerna. Här kan du vänta dig förstklassig service, en välfylld vinkällare och en bred cocktailbar. Klientelet är uppklätt och håller sig förmodligen närmre Avenyn än Andra Långgatan.

Klubbåret 2012 har inte direkt varit det roligaste i göteborgsk utelivshistoria. I våras kändes våra arrangörer, de vi förlitar oss på när det kommer till nattliga nöjen, närmast sömniga. Jag använde då det här utrymmet till att skriva om oinspirerade klubbar, för precis så kändes det.

Sommaren fortsatte på det redan inslagna spåret, och göteborgarna var inte direkt bortskämda med ambitiösa fester. Men så kom höstmånaderna och det hände något … Publiken svek.

Det verkar i och för sig ha fört något gott med sig, för plötsligt bokas det bättre och större akter än på länge. Pusterviks höstschema är nästan absurt bra, Clooney’s bygger helt ny livescen och Yaki-Da tar in riktigt stora bokningar. Förra helgen är bland de bästa jag sett i Göteborg sedan jag började jobba på Djungeltrumman för snart två år sedan.

Nu finns det bara ett problem: Besökarna verkar nämligen inte hittat tillbaka till utelivet. Därför står nu fantastiska band och dj:s framför alldeles för små skaror runt om i den här staden.

Jag föreslår att vi alla glömmer det 2012 som varit. Vi glömmer de halvdana klubbarna, och de halvtomma lokalerna. I stället gör vi vårt yttersta för att klubbvintern ska bli den bästa på länge. Om det är något vi behöver när kylan kommer så är det fullsatta klubbar, kokande dansgolv och livespelningar som aldrig vill ta slut.

Röda Sten

Man skulle kunna säga att det i Göteborg aldrig är mer än 200 meter till närmsta quizställe, och numera stämmer det påståendet också om du befinner dig vid Röda Sten. För här spenderas onsdagskvällarna med djupdykningar i filmens och tv-seriernas värld, och för att ha vinstchans bör du plugga på allt från kärleksskvaller till Oscarsstatyetter.

Tips! Quizet går under namnet Jakten på Röda Sten, och på deras Facebook-sida publiceras ibland ett par extra frågor för den riktigt ambitiöse.

FREDAG

Den klassiska skivbutiken Dirty Records på Andra Långgatan bjuder i emellanåt in till livespelningar, som i kväll till exempel. På scen står singer/songwriterparet Johanna Lillvik och Sebastian Pommer. En perfekt start på fredagskvällen och dessutom fri entré.

LÖRDAG

På lördag kan du gå på fest för att uppmärksamma Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Alla intäkter går oavkortat till center för sexuellt våldsutsatta kvinnor i Kongo. Dj:s och band utlovas. Start 17.00.

LÖRDAG

GBG Wrestling är tillbaka i Göteborg! Den här gången ska en mästare utses genom en lång turnéring, som du kommer att kunna följa kvällen igenom. 230 kr kostar det med start 19.00.

”I sången finns ett stick. Det är nog det bästa vi har gjort.”

Nu slåss video on demand-tjänsterna om svenskarnas gunst. Nyligen lanserades svenska Filmnet och amerikanska Netflix på den svenska marknaden och inom kort är det även dags för den amerikanska kabelkanalen HBO Nordic och den svenska live-tv-tjänsten Magine.

– Det här är nästa generations tv. Precis som smartphones var nästa generation telefoner, säger Reed Hastings, vd för Netflix som var på besök i Sverige vid lanseringen.

Och nu verkar tv-mediet stå inför en stor förändring på bred front. Spotify för film och tv, om man så vill, är definitivt här. Tekniken är inte ny – tv och film som strömmas över nätet har vi kunnat ta del av länge genom tv-kanalernas Play-tjänster och filmuthyrningstjänster som SF Anytime och Headweb. Men Playtjänsterna har hittills mest fungerat som ett komplement till det ”vanliga” tv-tittandet på tv-apparaten och utbudet har varit begränsat.

Skillnaden är att man nu kan abonnera på betydligt större utbud av film och tv från ett enda ställe och slippa betala per film eller per serie. Man kan välja både när man vill titta och hur – eftersom man ska kunna se utbudet på vilken enhet man vill; smartphone, läsplatta, dator eller tv. Tv anpassar sig alltså efter tittarna, i stället för tvärtom.

Innebär detta att traditionell, tablålagd tv slutligen är på väg att förlora sin roll som hemmets nav? Det tror Caroline Hainer, skribent på tv-sajten Weird Science.

– Jag har svårt att se att de här tjänsterna kommer att främja den här ”Samla hela familjen och titta”-typen av tittande. Det kommer att förändras mot ett ensamtittande, ett mer slötittande på bekostnad av att titta tillsammans. Alla i familjen kommer att följa varsin serie, säger hon.

Men även själva innehållet förändras i takt med att mediet gör det. Dvdbox-beteendet, det vill säga att man tittar på flera avsnitt av en serie vid samma tillfälle i stället för ett i taget som med tablå-tv, slår verkligen rot nu. När folk tittar på flera avsnitt i taget av en serie, behöver man inte längre berätta lika mycket i varje episod.

– Det förändrar hur man skriver. Karaktärernas djup förändras, och eftersom man inte behöver köra en resumé inför varje nytt avsnitt, förändras rytmen i programmen. När folk tittar på tre, fyra avsnitt av ett program i taget, kan skämtet komma först i avsnitt fyra. I ett pilotavsnitt behöver du inte berätta allt på en gång för att fånga in tittaren. Med en sådan här tjänst är sannolikheten för att en tittare ska komma till tredje avsnittet mycket högre, säger Ted Sarandos, innehållschef på Netflix.

Men Caroline Hainer tror tvärtom att detta leder till ett mer splittrat tittande.

– Nu får man ju mer ett smörgåsbord av program där man kan plocka och sålla som man vill, och då blir det att man kollar på första avsnittet och sedan kanske inget mer. Man blir ju otålig, det ska hända något snabbt när man tittar på det här sättet. Det blir en utmaning för manusförfattarna att hålla intresset uppe, säger hon.

Å andra sidan kan det leda till att mindre, mer obskyra serier, tillåts få en chans tror Caroline Hainer. Ett exempel är Arrested Development som lades ner efter den tredje säsongen. Den blev en succé först senare, men då hade bolaget redan släppt den. Sex år senare, producerar Netflix en fjärde säsong som har premiär våren 2013.

– Tv-serier lever farligt i dag, då de omedelbara tittarsiffrorna styr så otroligt mycket. Serier har så kort livstid om de inte slår från början. Man brukar ju säga att Seinfeld aldrig hade överlevt om den hade kommit i dag. Nu kan serier få ett andra liv, genom de här tjänsterna och det är ju positivt, säger hon.

Det betydande avståndet mellan underhållningsvåld och verkligt våld försöker teves polisserier balansera genom att både vara rafflande och autentiska. I svensk löpande bandproduktion hemfaller dock manus och klippning gärna till en sorts gråtfärdig naturalism i vinterväder med många metodiskt inprickade markörer. Dagliga relationsproblem och moraliska underskott ställs mot den nattliga världen av knark, pedofili – och exploderande våld.

Arne Dahls (Jan Arnalds) utmärkta serie om poliserna i A-gruppen har blivit teve (manus Cilla och Rolf Börjlind, skiftande regissörer) och sänds sedan några veckor på söndagar. Här finns en hel tevegenre summerad – mycket transporter i gråväder, enstaviga besked, after work med stor stark, lunkande klippning, pipande mobilsignaler, det som göms i snö...

Jag tycker kort sagt inte filmversionerna frigjort sig från den svenska socialnaturalismen i teveformat. Som väntat blir serien bäst när A-gruppen samlas till ensemblespel i grupprummet eller hamnar i närbild – Irène Lindhs Super-Nanny, Shanti Roneys mogadonblick, Claes Ljungmarks sinne för komedi och Matias Varela och Vera Vitali intressanta mikrospel...

Vad serien förlorar i det konventionella teveberättandet vinner den i framväxande personteckning, men där finns ändå en bra lång sträcka kvar att vandra i snöblöta skor. Det blir lite som Hem till byn med snutar.

Jag låter Werner Herzog bli kontrast. Han är i mina ögon en sann filmkonstnär – alltid oväntad, originell, personligt engagerad i livets absoluta utmarker. Siste oktober visades hans Into the abyss och den finns kvar på SVT Play två veckor till. Jag såg om den. Se den! Den handlar om verkligt våld, om två nittonåringars mord på tre personer för en röd Camaro i Texas 2001. En cocktail av droger, vild arrogans och hagelgevär verkar det som, men Herzog tecknar tålmodigt tragedins alla konsekvenser.

Det är två leende mördare med fräcka tatueringar och utan omsorger. Michael Perry döms till döden och avrättas med giftinjektion, Jason Burkett får livstid som sin far i fängelset bredvid. I familjen Stotler är det bara dottern kvar i livet. Perry svarar ”Yessir” och ser på Herzog som en tonåring med blöt och ömtålig blick. Han skall strax avlivas.

Alla intervjuas av Herzog som rör sig i en cirkel runt de fruktansvärda handlingarna för att fånga alla mänskliga aspekter. Han gör om Truman Capotes klassiker In Cold Blood , men för 2000-talet och utan Capotes manierism. Livet går vidare – Jason Burkett blir far, polisen i dödscellen med över hundra avrättningar bakom sig lämnar sitt arbete efter ett nervsammanbrott: ”You got to live your dash”. Du måste leva det där strecket mellan gravstenens födelseår och dödsår.

Rod Stewart ställer in sin medverkan i Skavlan. Han skulle ha medverkat i programmet som sänds i kväll men hoppar av på grund av sjukdom, skriver Expressen. Det är inte känt vad han drabbats av, men han kan komma att medverka i programmet vid ett senare tillfälle. Övriga gäster i fredagens program är Gina Dirawi, Ruby Wax, Jeffery Gedmin och Vigdis Hjorth. (TT Spektra)

miljoner tittare såg Zlatan besegra England i onsdags kväll. Premiärmatchen på Friends Arena sändes i TV4 och slutade 4-2, Zlatan gjorde samtliga mål.

Jersey Shore-stjärnan Vinny Guadagnino får en egen pratshow på MTV. Programmet får titeln The show with Vinny och går ut på att Guadagnino intervjuar kändisar i sitt hem omgiven av sin bullriga italienska familj, rapporterar CNN. I somras beslutade MTV att skrota ”Jersey Shore”, serien som fostrat stjärnor som Snooki och The Situation. (TT Spektra)

I januari gick barnkulturhuset Palatset i konkurs efter bara fyra månaders verksamhet. Nu har Statens fastighetsverk hittat en ny hyresgäst till Gamla riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Det blir produktionsbolaget Eyeworks som flyttar in i maj nästa år. Eyeworks ligger bakom tv-produktioner som bland annat Maria Wern-filmerna, Bingolotto och Postkodmiljonären för TV 4 och På liv & död och Den stora resan för SVT. (TT Spektra)

Pollack har inte bråttom i thrillern Tolken, som delvis utspelas i FN-skrapan, New York. Tolken Silvia Broome ( Nicole Kidman ) får av misstag höra en konversation om ett planerat mord. Sedan svävar Silvia i livsfara. Pollack visar actionklassen i ett par svettiga scener (en från en buss, om jag inte minns fel). Starkt spel från Sean Penn .

Gangsterfilmen Layer Cake, som utspelas i London, hamnar i gränslandet mellan Den blodiga långfredagen och Lock, stock and two smoking barrels. Daniel Craig spelar affärsmannen X, som ägnar sig åt kokakinförsäljning. X är redo att dra sig tillbaka när han råkar reta upp en serbisk knarkliga. Finfint birollspel från Colm Meany och Michael Gambon . Filmtiteln Layer Cake förklaras, snyggt, på slutet. Daniel Craig i god form kan man se på bio just nu i en film som heter Skyfall. I den filmen spelar Craig James Bond.

I dokumentären Palme, som med lätthet är det bästa som visas på bio, finns ett fantastiskt klipp när ambassadören Harald Edelstam ringer hem till Olof Palmes kök under militärkuppen i Chile och undrar om det är okej att han börjar ta emot, och försöker rädda, chilenska flyktingar på den svenska ambassaden. Det är helt i sin ordning, svarade Palme. I Svarta Nejlikan, som kunde ha blivit väldigt mycket bättre, spelas Edelstam av Mikael Nyqvist , som inte är det minsta porträttlik. I filmen, som är kraftigt förenklad, är Edelstam en tvättäkta filmhjälte som duckar för gevärskulor medan han uppvaktar vackra kvinnor. Bäst är Hultbergs film under eftertexterna då verklighetens Edelstam intervjuas. Då får vi se en 60-årig man med civilkurage och bestämda åsikter, ingen svensk motsvarighet till James Bond.

Jämfört med de två första Spidermanfilmerna är detta dystrare, och inte alls lika bra. Efter den här filmen hade Tobey Maguire fått nog av Spindelmannen, men serien fortsatte. I The Amazing Spiderman, som hade biopremiär i år, är det Andrew Garfield i hjälterollen. Själv har jag börjat tröttna en smula på amerikanska superhjältefilmer, generellt.

Miao-Miao. Gäsp-Gäsp.

Ja, köpte du en i våras så kan du sluta läsa nu, du blir bara sur. Höstens stora ipad har samma pris men har en kraftfullare processor och gör allt snabbare. Den ser likadan ut som den som kom i våras. Det enda som skiljer på utsidan är kontakten du sätter laddaren i, som är samma som på iphone 5. Nya kontakten, som kallas lightning, är bra i sig, men gamla tillbehör passar inte om man inte köper en adapter.

Det här är den dyraste ipadmodellen, den som har den skarpa retinaskärmen. Sen finns också ipad 2, som har sämre prestanda och lägre pris. Ipad 2 är tunnare och 50 gram lättare så den har också sina fördelar. Nya ipad och ipad 2 har 9,7 tums skärm. Den andra höstnyheten ipad mini har 7,9 tums skärm och är i format som en pocketbok. Vilken man ska välja av de tre? Det beror på hur de ska användas och hur mycket pengar du har.

Den stora passar perfekt på soffbordet och kan i mycket ersätta en dator. Vill du spela grafiktunga spel på ipad är det denna du sätter på önskelistan.

Nya ipad är den bästa stora plattan just nu. Främsta utmanaren är Googles Nexus 10, men det finns inget datum för när den ska börja säljas i Sverige.