• Ledare
    Ledare
    HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
    2

    Otillräckligt förslag

    Lagrådsremissen om hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd är inte till fyllest. Regeringen har inte nått syftet, vilket innebär att många papperslösa kommer att bli utan den vård de behöver.

    Enligt lagförslaget som lämnades till lagrådet i förra veckan skall landstingen vara skyldiga att erbjuda vuxna personer som vistas i landet utan tillstånd samma subventionerade sjukvård som vuxna asylsökande. Det som avses därmed är vård som inte kan anstå inklusive tandvård, mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort och en hälsoundersökning.

    Lagförslaget innebär en betydande inskränkning i rätten till vård. Sverige är ett av få länder som inte erbjuder asylsökande och papperslösa vård på de grunder som gäller för alla andra och som borde gälla enligt de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige åtagit sig att följa.

    Frågan om de papperslösas rätt till vård har varit aktuell i flera år. Det blev fel redan 2008 när regeringen initierade en lagändring som innebar att asylsökandes och papperslösas rätt till vård inskränktes. 2010 tillsattes en utredning för att bringa ordning i saken igen.

    Pådrivande var socialminister Göran Hägglund. Utredningen kom fram till att asylsökande och papperslösa borde ha rätt till vård på samma villkor och i lika stor utsträckning som svenska medborgare.

    2011 kom alliansregeringen överens med miljöpartiet om migrationspolitiken. Med majoritet i riksdagen skulle de genomföra en förändring även vad gäller rätten till hälso- och sjukvård. Men ärendet förhalades, när moderaterna gick vidare på en hård linje. Ett restriktivt lagförslag sändes ut på remissrunda. Det sågades helt av många remissinstanser.

    Regeringen och miljöpartiet enades i juni 2012 om att personer som håller sig undan verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut och personer som vistas i landet utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för detta skall få tillgång till subventionerad vård motsvarande den vård som asylsökande har tillgång till i dag.

    Enligt det förslag som sändes till lagrådet i förra veckan skall barn som vistas i landet utan tillstånd erbjudas samma vård som bosatta och asylsökandes barn. Därmed avses subventionerad fullständig hälso- och sjukvård inklusive regelbunden tandvård. Detta gäller dock inte vuxna. Det är mycket olyckligt.

    Så som lagförslaget ser ut skulle det fortfarande vara personens status och inte vårdbehovet som avgör. Vilken vård som kan anstå eller inte är en tolkningsfråga; i praktiken kan många bli utan den vård de behöver med motiveringen att insatser och åtgärder kan anstå av olika skäl och beroende på omständigheterna, resurserna, kostnaderna eller annat.

    Lagrådet granskar de formella grunderna för och den tekniska utformningen av lagförslag. Lagrådet har med tiden också kommit att mer och mer se över det sakliga innehållet i lagförslagen. Stor vikt borde kunna fästas vid att lagförslaget om papperslösas rätt till vård inte svarar upp mot de förpliktelser som åligger Sverige enligt internationella fördrag. Gör om, följ konventionerna, borde lagrådet säga.

    Ledare
    Drago Prvulovic / SCANPIX
    2

    Omsorgskris bortom skandalrubriker

    Det är ungefär lika häftigt att konfrontera framtidens äldreomsorg som att öppna det orange kuvertet från Pensionsmyndigheten.

    Åtminstone verkar tendensen att ignorera komplexa problem som rör åldrande gå igen på olika nivåer. Det är förvisso svårt och ofta nedslående med äldrefrågor. I tidningen Dagens Samhälle konstaterade Berit Rollén och Monika Olin Wikman, båda med ett förflutet som bland annat landstingsdirektörer, nyligen att inget hänt sedan de för några år sedan publicerade boken "Vi vill inte bli gamla: som äldreomsorgen ser ut i dag" En uppföljande debattartikel i slutet av förra året möttes också av allmänt ointresse.

    Sammanfattningsvis påtalar författarna att dagens äldreomsorg inte kommer att räcka till i framtiden, varken sett till satsade resurser, kvalitet eller förmåga att möta individuella önskemål. De föreslår därför en äldreförsäkring som ska garantera att alla får sina grundläggande behov av vård och omsorg tillgodosedda. Samtidigt som det ovanpå detta måste finnas stora möjligheter att köpa till tjänster som gör att man även på ålderns höst kan behålla den livsstil man är van vid.

    Åtminstone en viktig poäng har de. När äldrefrågor debatteras handlar det framför allt om akuta missförhållanden och enskilda skräckexempel. Den typen av bevakning behövs - det visar inte minst fallen och journalistiken som ledde till Lex Sarah. Men att uppmärksamma så kallade skandaler behöver inte utesluta en konstruktiv debatt om de långsiktiga problem som tveklöst hägrar.

    Det är lätt att uppfatta svensk äldrevård som ett haveri just för att skandalrubriker dominerar medierna. Generellt fungerar äldrevården dock i de flesta kommuner, men inte på ett sätt som automatiskt garanterar morgondagen.

    Om frågor som finansiering och kvalitet ur individperspektiv inte sätts på dagordningen kommer äldreomsorgen inom överskådlig tid att få ett batteri med problem, som framtidens pensionärer knappast lär tolerera.

    Att både politiker och medborgare nu sticker huvudet i sanden innebär inte att blivande pensionärer kommer att acceptera undermålig vård och service.

    Rollén och Olin Wikman förvånas över att vanligtvis driftiga 40-talister inte redan står på barrikaderna, men detta kan ha att göra med att de går i pension på förhållandevis goda villkor. När yngre generationer, som rundar av karriären med sämre ekonomiska förutsättningar och dito utbetalningsvillkor, möter verkligheten så lär debatten hårdna.

    Rollén och Olin Wikman vill parera en sådan utveckling, och kommer med ett konstruktivt förslag i form av en äldreförsäkring. De efterlyser också strategier för att höja kvaliteten och öka valfriheten. Och visst är det rimligt att människor får möjlighet att välja livsstil också när åldern börjar ta ut sin rätt.

    Det är dags att agera utifrån den insikten.

    Ledare
    2

    Det ser mörkt ut i Europas sista diktatur

    Förra veckan släpptes bilder av den belarusiske (vitryska) diktatorn Alexander Lukasjenko på skidsemester i ryska Sochi. Det är inget ovanligt i att den statliga nyhetsbyrån släpper bilder officiella bilder där den hårdföre statschefen i sin prakt besöker industrier, skolor, sjukhus eller något av de få andra länder i världen som accepterar hans statsbesök. Men denna gång skilde sig bilderna från tidigare, Lukasjenko gjorde nämligen en rejäl vurpa i skidbacken. Analyserna kring varför dessa bilder släpptes pågår för fullt på nätet.

    Kan det vara så enkelt att man vill visa att Lukasjenko är "en vanlig människa" eller är det något annat som pågår. Den man tror har filmat hela scenariot är Lukasjenkos yngste son, som också tros vara utsedd till arvtagare efter sin far.

    Enligt rykten ska han redan vara lik sin far som förbereder honom för maktövertagande om kanske 20 år. Det väcker givetvis frågan om vad det är Lukasjenko lär ut till Lukasjenko Jr. Belarus (Vitryssland) brukar kallas Europas sista diktatur. Efter knappa två timmars flygtur från Arlanda kan du landa i huvudstaden Minsk.

    Även om staden bombades sönder och samman under andra världskriget är många gamla byggnader restaurerade och man får lätt ett bra intryck av en livfull och vanlig östeuropeisk huvudstad. Men bakom ytan döljer sig en hårdför regim som ser till att eventuell opposition snabbt tystas - kanske rentav "försvinner".

    En av de mer pampiga byggnaderna i Minsk är säkerhetstjänsten KGB:s högkvarter. KGB har även egna fängelser i landet där man placerar politiska fångar. Journalisten och redaktören Natalia Radzina beskrev nyligen sin vistelse i ett sådant fängelse. Hon vittnar om långa dagliga och nattliga förhör, hur vakterna hindrat fångarna att gå på toaletten under många timmar, hur de tvingas spendera dag som natt med tända lysrör och hur de bryts ned psykiskt av förhörsledarna.

    En officer förklarade tidigt för Radzina att hon inte kommer att lämna fängelset de närmsta fem åren "...och efter det kommer du inte att kunna få barn".

    Natalia Radzina är en av många som fängslats på grund av sin kritik mot regimen. Fortfarande sitter bland andra den socialdemokratiske oppositionspolitikern Mikolaj Statkievich fängslad i fängelse nummer 4 i staden Mogilev i östra Belarus. Även utländska gäster övervakas och alla som försöker besöka landet för att diskutera mänskliga rättigheter riskerar att utvisas eller beläggas med inreseförbud. Det fick jag och mina kollegor uppleva efter att ha besökt ett antal oppositionspolitiker för några år sedan, däribland Statkievich.

    Samtidigt som de arabiska länderna ser mer och mer demokrati framför sig, ser det mörkt ut i Europas sista diktatur. Nästa gång kan man hoppas att Belarus diktator faller, inte bara i skidbacken, utan på samma sätt som flera andra diktatorer gjort de senaste åren. Först då kan journalister som Natalia Radzina blir fria att skriva och politiker som Mikolaj Statkievich får ställa upp i val på samma villkor som Lukasjensko-regimens anhängare.

  • Familje
    Familje
    Margith Norman
    16

    Ett lugnare liv har växt fram

    Sjuksköterskan Gun-Britt Åström har haft bråttom länge. Livet har dock lärt henne att stanna upp och vänta in sin själ. Erfarenheter hon nu drar nytta av.

    Gun-Britt växte upp som yngst med tre syskon. Föräldrarna hade storjordbruk som krävde stora insatser. Här fick alla hjälpa till och alla skulle vara duktiga. Så även minstingen Gun-Britt.

    - Mina föräldrar hade mycket att stå i. Det var svårt för dem att få tiden att räcka till.

    Sex år gammal inleddes grundskolan i Tavelsjö och avslutades på Grubbe i nian.

    - Mina betyg sjönk drastiskt sista året men jag tog mig in på naturlinjen på Västra gymnasiet. Jag hade tänkt bli agronom eller veterinär.

    Bondedrömmar

    Hon fick dock nöja sig med att läsa till sjuksköterska och började utbildningen i Gävle för att efter ett år fortsätta i samma spår i Umeå.

    - Jag hade då träffat min blivande man Gösta. Vi förlovade oss samtidigt som jag tog min examen och började jobba.

    När bondedrömmarna vaknade tog man 1977 över makens jordbruksfastighet. De skaffade får och sedan mjölkkor. Barnen Marlene, Thomas och Cecilia förgyllde tillvaron och förutom att sköta hem, barn och jordbruk vakade Gun-Britt på lasarettet.

    - När Cecilia föddes sa jag upp mig. I stället klippte jag våra får, lärde jag mig tova och växtfärgning och höll väv- och tovningskurser. Det var en inkomstkälla men inte tillräckligt.

    Allt hände slag i slag

    Därför började hon åter på lasarettet, först på halvtid och senare till heltid.

    - Jag engagerade mig fackligt, fick vidareutbildning i ortopedi och hamnade i en grupp som skulle utveckla den ortopediska vårdfilosofin.

    Året var 1995. Livet snurrade på. Så händer det - slag i slag.

    - Mamma ramlade och slog sig. Hon ramlade ytterligare en gång och veckan före midsommar fick hon en hjärnblödning.

    En månad senare klämdes maken Gösta till döds.

    - Det var inget som stämde när jag kom hem från jobbet. Hunden var lös. Det tog en timme innan jag hittade traktorn och Gösta bakom lagårn.

    Fick andnöd

    Att Gun-Britt gått in i ett chocktillstånd förstod hon först 15 år senare. Allt skulle tas om hand, begravning, sjuka mamma, gamla svärmor, barnen och jordbruket.

    - Det var bökigt att jobba på schema, därför började jag dagtid på ortopedmottagningen. Projektet, som jag varit med om tidigare, hade väckt tankar och funderingar hur en vårdavdelning borde vara och belyst chefens betydelse.

    När man sökte ny avdelningschef på ortopedmottagningen var Gun-Britt på bettet. Det jobbet skulle hon minsann klara. Också.

    - Då började jag få andnöd, kunde vakna mitt i natten, blev mer och mer irriterad. Jag kunde till och med svära åt läkarna.

    Chefsjobbet var ansträngande - allt skulle tänkas på. Utbildningen som landstinget då satsade på gav Gun-Britt funderingar om sitt chefskap. Operationplaneringssystemen skulle utvecklas vilket innebar mer och mer jobb. Några av deltagarna kroknade.

    - Som chef skall man ha koll på sin personal. Att jag själv låg i riskzonen tänkte jag aldrig på.

    Den rätta vägen

    I samma veva uppdagades ätstörningsproblem i familjen. Något som Gun-Britt aldrig förstått, aldrig fattat vad ränderna på toalettstolen betytt.

    - I början av maj fick jag panikångest. Jag trodde det var hjärtinfarkt men det var kroppen som sade ifrån. Det var sista dagen jag jobbade som avdelningschef.

    Sjukskrivning med psykoterapi under fyra år följde, liksom rehabilitering på Saxnäsgården.

    - Det var 2001 som jag fick fara till Saxnäs, till en helt sagolik stab. Det var där jag förstod att jag behövt hjälp för att ro familjebåten i land.

    Rehabiliteringen fortsatte i De4:s regi. De visste hur det var att vara utbränd och Gun-Britt fick först börja med social träning. Utbildningen i taktil massage visade sig sedan vara rätta vägen för Gun-Britt.

    - Jag startade mitt företag 2004 men har inte till fullo accepterat mina skador. Jobbet som sjuksköterska och chef var så roligt. Minnet lurar mig fortfarande och drogar mig att göra för mycket. Allt detta låter som ett snyftliv men det är det inte. Det fanns ingen annan utväg att göra denna resa som varit en resa inåt. Allt försvann när jag blev sjuk, mitt jobb, mitt hem, min karriär. Ett nytt lugnare liv har växt fram.

    Familj-kust
    17

    Konsert med tankar och visor om livet

    TAVELSJÖ: Nyligen hölls konsert i Tavelsjö kyrka med Sara Öhlén och Pelle Nordlander, författare och kompositörer till Tankar och visor om att leva helhjärtat.

    Tavelsjö kyrkokör och Hörnefors Rosornas kör hade hela dagen tränat tillsammans med sina gäster. Man gav därefter en konsert i Tavelsjö kyrka. Konserten hette Alla mina rum - Tankar och visor om att leva helhjärtat.

    Sara Öhlén berättade ur egna texter om kärlek och vänskap, om det som finns hos alla av svårigheter och glädje, sorg och möjligheter. Körerna deltog i de många tonsatta dikterna, såsom Lev ditt liv just nu, Mitt paradis, Nära dig, Som fågeln så fri. Sara Öhléns vackra röst ledde sångerna. Sedan föll körerna in med all sin sångarglädje.

    Johanna Nordgren, körledare för Tavelsjökören, tackade gästerna med varsin burk honung från Tavelsjö.

    Företrädare för Jamo Jamo, dans- och sånggrupp från Senegal, fick i paus möjlighet att berätta om sin resa i somras och insamling till en by i norra Senegal. Insamlingen, som gäller skolmaterial, pennor, kläder, skor med mera, gav i Tavelsjö 3 500 kronor.

    På söndagen hölls konserten i Hörnefors församlingsgård. Programmet kallades då Kärlekens väg och var lätt justerat för att ge plats för Fastlagssöndagens andakt med kyrkoherde Kenneth Ruth.

    Familje
    16

    FAKTA

    Namn: Gun-Britt Åström

    Född: Altjärn i Tavelsjö

    Bosatt: Umeå

    Familj: änka, barnen Marlene, Thomas och Cecilia, två barnbarn och ett tredje på väg samt kärbo i norra länsdelen

    Yrke: leg. sjuksköterska, taktil massör i egna företaget Lugn och beröring

    Intressen: förutom barnbarnen, trädgårdsodling, handarbete, körsång i Backens kyrkokör, friluftsliv och stugan i Al-tjärn

    Firar: med öppet hus i hemmet från kl. 13.00

    Familj-kust
    17

    Årsmöte med paltfest för SPF Sydporten

    HÖRNEFORS: Knappt 70 personer besökte SPF Sydportens årsmöte i Församlingsgården.

    Efter stämningsfull parentation över avlidna medlemmar vidtog årsmötet, som leddes av Ola Andersson. Föreningen hade 199 medlemmar vid årets slut och verksamheten hade varit omfattande. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för 2012. Verksamhetsplanen för 2013 är minst lika ambitiös med bland annat danser, studiecirklar, resor, friskvårdsaktiviteter och fester förutom vedertagna månadsmöten.

    Styrelsen består av Christer Fredriksson, ordförande, Ann-Katrine Holmlund, vice ordförande, Christina Grahn, sekreterare, Inga Nordin, kassör, Gun Jonsson och Håkan Boberg, ordinarie ledamöter. Inge Törnlund, som undanbett sig omval, avtackades med present och blommor efter sex års arbete i styrelsen.

    Efter årsmötet bjöds på paltfest och kaffe med kaka och godis. Lotterivinsterna kunde denna gång ut- ökas med kaffe, som skänkts av Lennart Eriksson.

    Medlemmar som tillkommit under 2012 uppmärksammades särskilt och två vinster drogs bland inlämnade aktivitetskort. Hans Holmlund och Nils-Olof Forsgren fick ta emot blommor som tack för spontan underhållningsmusik i samband med månadsmöten.

    Familje
    16

    Födelsedag

    18 år

    18 år onsdag den 20 feb- ruari Fredrik Edlund, Västra Selet, Vännäs.

    Fredrik läser Fordons- och transportprogrammet på Liljaskolan. Han extraknäcker hos Sotarns badtunnor i Selet. Fritiden ägnar han bland annat åt fiske, jakt, skoterkörning och vänner.

    Till hans närmste framtidsplaner hör att ta körkortet, gå klart utbildningen och hitta ett bra jobb.

    Han beskrivs som nyfiken, social och humoristisk.

    17

    Duo sjöng och spelade

    Vilhelmina: SPF Kamratförening har hållit årsmöte på Tallåsen med ett 40-tal medlemmar.

    Ordföranden Bertil Holmgren hälsade alla välkomna och överlämnade sedan ordet till Kent Wassdahl från Studieförbundet Vuxenskolan för en kort information.

    En parentation över de under året bortgångna medlemmarna hölls av Edith och Åke Löfqvist.

    Till ordförande för mötet valdes Roald Sandberg och sekreterare Lars-Åke Holmgren. Årsmötesförhandlingarna med val av styrelse genomfördes. Bertil Holmgren omvaldes till ordförande och övriga i tur att avgå omvaldes.

    Kaffe med hembakat bröd hade ordnats av de köksansvariga.

    Paret Löfqvist underhöll med sång och musik och ett lotteri hölls innan ordföranden tackade och avslutade mötet.

    Familj-kust
    17

    Informerade om äldre i trafiken

    UMEÅ: SKPF, Kommunalpensionärerna i Umeå, har haft medlemsmöte i möteslokalen Maskrosen. Även om dagen var lite blåsig och gråkall var det drygt 25 medlemmar som hade vågat sig ut för att träffas och lyssna till Jan Åsemar från NTF som informerade om äldre i trafiken. Han talade främst om äldre som gångtrafikanter, cyklister, rullstolsburna/mopedister samt bilkörning i rondeller, rättigheter och skyldigheter i samspelet med andra trafikanter.

    Efter kaffepausen informerade ordföranden Annette Sandgren om kommande aktiviteter.

    Mötet avslutades med en allsångsstund under ledning av Per Holmström, som ackompanjerades på gitarr av sin dotter, Lena.

    Ordförande tackade de medverkande och avslutade mötet.

    17

    Uppskattad konsert i Vilhelmina kyrka

    VILHELMINA: Under rubriken Wår Wackraste Wintermusik bjöd Vilhelmina församling för en tid sedan på ett högklassigt och omväxlande program som avslutning på WWW-helgen.

    Programmet innehöll musik av bland annat Bach, Vivaldi, Benny Andersson, Rossini, Lehar och Lars Erik Larsson.

    Rose-Marie och Karl Winberg framförde musik ur Vivaldis Årstiderna. Karolina Lif och Adam Wahlberg sjöng Kattduetten av Rossini. Mika Liden spelade vacker orgelmusik av Bach. Barbro Lindfors sjöng och spelade piano. Nina Sandberg framförde egna visor till gitarrackompanjemang.

    Ovanstående var endast ett axplock ur det digra programmet. Den nära hundrahövdade publiken hade all anledning att vara nöjd med kvällen.

    Familje
    16

    Examina

    Universitetet Följande examensbevis har utfärdats vid Umeå universitet:

    Högskoleexamen: Kristina Lundberg, Husum, och Malin Johansson Vanhatalo, Kiruna.

    Juristexamen: Irina Karlsson, Umeå, Karl- Johan Lindgren, do, Petter Maaherra, do, Jonatan Lundqvist, do, Fredrik Normark, do, Lina Gertzell, Stocksund, Linda Holmström, Rosvik, Christin Skarpsvärd, Umeå, Lina Sundstén, do, Daniel Malm, do, Pernilla Nylén, do, och Caroline Bergqvist, Sundsvall.

    Konstnärlig kandidatexamen: Elvine Lund, Umeå.

    Konstnärlig masterexamen: Daniel Frieg, Umeå.

    Logopedexamen: Annie Ahlinder, Umeå, Anna Philipsson, do, Frida Wigelius Skoglund, do, Anna Fransson, do, och Lena Sandström, do.

    Familje
    ULF PALM / FLT-PICA
    16

    Dagens namn

    19 februari

    Gabriella och Ella

    Gabriella är den kvinnliga formen av hebreiskans Gabriel som har tolkats Guds kämpe eller Gud är min styrka. Namnet kom hit på 1700-talet och blev populärt under 1980-talet.

    Ella betraktas som en kortform av flera namn, som Gabriella, Elisabet, Helena eller Eleonora. Gabriella går tillbaka till betydelsen Guds kämpe, Elisabet till Gud är fullkomlighet, Helena till fackla och Eleonora möjligen till barmhärtighet. Ella kom hit på 1500-talet, var populärt 1900-1940 och har fått en ny topp de senaste årtiondena.

  • Familje
    Familje
    19

    Wikner, tisdag

    Köttskandalen i det lilla formatet

    Låt mig få berätta om en köttskandal från 1980-talet. En pinsamhet i det lilla formatet med extra prima nötkött från Sverige och inte en häst så långt ögat kunde nå. Men ändå. Preskriberat. Därför träder jag fram.

    Jag var ung livsmedelsarbetare på Prinsen Köpcenter på Teg och hade just lärt mig allt från hängmörat kött och hela processen ut till mimosasallad i delikatessen.

    En grillmästare på 17-18 år vars tjocka spjäll och kyckling var så delikata att de smälte i munnen på Tegsborna och (skarvar jag till lite så här i efterhand) lockade kunder ända från Yttersjö och Kasamark. Ungefär så.

    Men en gång gick det fel. Det var en fredag och allt det goda skulle fram i disken. Lite extra fin helgmat. Nu skulle Tegsborna unna sig.

    Inför helgerna kunde det handla om fläskkotletter, flankstek, pepparbiff och storsäljaren lövbiff. Alltid svenskt kött av nöt och gris.

    Men att det kunde bli fel även med sådana fina förutsättningar skulle den unge anställde bevisa senare samma dag.

    Det här var i början av min livsmedelskarriär och jag var inte den som skar och styckade så mycket. Min uppgift gick mest ut på att fylla på och hålla snyggt.

    När förpackningarna med lövbiff tog slut kände jag dock att det var dags för ett eget initiativ. Stegade därför in i kylrummet och greppade ett vakuumförpackat innanlår.

    Åtminstone trodde jag att jag gjorde det.

    Det blev fredagen då fem kilo ytterlår presenterades som lövbiff (köttet är ju lite hårdare än innanlår och passar bättre till grytor).

    Men att det var ett kokkött jag stod och skar i snajdiga skivor och la upp på tråg och märkte upp som lövbiff ägnade jag aldrig en tanke.

    En stund senare berättade jag i alla fall om mitt initiativ för styckmästaren. Kanske med lite stolthet i rösten. Då uppdagades allt. Minns att jag sprang ut i butiken med den där spänningsmusiken från filmen Hajen spelande i huvudet. Du-du, du-du, du-du.

    Tomt! Facket där den annorlunda lövbiffen legat gapade tom.

    Nåväl, folk som kom hem och började steka skulle väl snart inse att något var fel och återvända till butiken för att reklamera köttet.

    Men inte. Det här var helgen då tre kilo ytterlår presenterades som lövbiff och folk satt och kämpade med kniv och gaffel vid köksborden på den södra sidan av älven.

    Minns att jag hoppades på att det skulle bli goda rullader av ytterlåret. Utmärkt i så fall. Köttet är till för det.

    Men säkerligen vankades det även kokkött med persiljesmör och kanske lite frittar till det på tallrikarna den helgen. Stekande av skosulor. Lite kamp vid tuggandet.

    - Ska det verkligen vara så här? Nu ha n'Anders stekt tjötte för länge igen!

    Inte ett enda av paketen reklamerades.

    Säg lövbiff och jag får något skamset i blicken.

    MIKAEL WIKNER

    Familje
    18

    Dödsfall

    Bernt Ämting, Umeå.

    Som tidigare meddelats har Bernt Ämting avlidit i en ålder av 76 år. Hans närmaste

    är hustrun Anita och tre barn i ett tidigare äktenskap.

    Vissa människor man möter i livet får stor betydelse för hur man tänker och känner. En sådan person var Bernt Ämting.

    Vi träffades första gången 1958, på trappan till Philologicum i Uppsala när vi läste Nordiska språk. Vi kände genast samhörighet på grund av vår klassbakgrund, att vi kommit till lärdomens högborg lite på nåder och fått "grötstipendium"; statliga bidrag till hyra och mat. Vi kom från kronotorp respektive småjordbruk, många syskon och utan ekonomiska resurser i bagaget, men kunskapshungriga och medvetna om att vi måste vara duktiga om vi skulle bli accepterade i akademin. Det var vi som förväntades bli funktionärer i det nya folkhemmet, i skolor, sjukhus och på sociala institutioner, därför vi "kostats på" av samhället.

    Men Bernt ville alltid något mer med sina studier och sin undervisning. Han hade ett särskilt djup, en analytisk skärpa och begåvning. För honom var kunskaper inte bara redskap, utan skulle också leda till förändring.

    Vi blev nära vänner för livet och kunde samtala dagar i sträck om varför vi lever, varför världen ser ut som den gör och varför kärlek och vänskap trots allt slätar över och gör livet uthärdligt. Bernt blev den stora ögonöppnaren och gav nya perspektiv på allt.

    Som den renässansmänniska han var orkade han ta till sig årets alla nya böcker, se alla pjäser och följa alla debatter. Hans stora intresse för litteratur, teater och dans delade han frikostigt med sig och var inspirerande. Han sade sig ofta avsky tv som han tyckte var ett ytligt medium, men när man talade om olika program hade han ofta sett just dessa. Och det är väl just det som är äkta vänskap. En relation som har lång varaktighet och där man visar stor tolerans för varandras egenheter och krumelurer.

    Bernt var en stor nydanare inom pedagogik och introducerade en lång rad nya metoder i sin egen undervisning - metoder som byggde på ett antiauktoritärt förhållningssätt till unga och att uppmuntra den skapande fantasin. Ibland var det dialogpedagogik, ibland Paulo Freire, ibland Augosto Boal och inte minst det nya ämnet Pedagogiskt drama. Där var Bernt den stora pionjären i Sverige! Under 70-talet reste vi omkring och gav dramakurser - en period som var oerhört värdefull i mitt eget sätt att tänka om inlärning och pedagogik.

    Bernt såg på undervisning som en normkritisk vetenskap. Kunskaper för förändring var inte bara upplevelser, identifikation och övningar, utan det var minst lika viktigt att övningarna följdes upp med analys och teoretiska resonemang.

    Umeå var Bernts plats på jorden. Där fanns möjligheterna. Skolor och universitet som växte, ett rikligt kulturliv, en politisk radikalism, mycket debatt och där fanns hans älskade Anita - bästa tänkbara miljö för en levande människa som Bernt.

    Men utan Bernt blir Umeå aldrig detsamma för hans vänner.

    Familje
    18

    Almar Karlsson, Botsmark.

    Almar Karlsson avled onsdag den 13 februari i en ålder av 90 år. Närmast anhöriga är

    hustrun Karin och barnen Kjell, Rolf och Stig med familjer.

    Almar Karlsson föddes i en syskonskara av fem barn i ett jordbrukarhem i Botsmark.

    Efter sexårig folkskola och militärtjänstgöring, började han 1946 jobba som chaufför för lastbil och taxi. Det var under den perioden som han träffade sitt livs kärlek, Karin från Dalkarlså.

    1952 föddes deras första son, Kjell, i Vindeln, där Almar då arbetade på Vägverkets verkstad. Samma år flyttade de till Botsmark.

    Året därpå flyttade de in i en villa som Almar byggde själv nära sitt barndomshem. 1953 föddes andre sonen, Rolf, och 1956 tredje sonen, Stig.

    Almar och hans bror Enar drev under denna tid en byggfirma men tyckte att det brända takteglet inte höll norrländska krav och startade därför 1957 en taktegel- fabrik i sin fars ladugård, Botsmarks Takpannefab-rik.

    1966 startade Almar det han drömt om länge, en mekanisk verkstad. Vanan trogen byggde han först verkstaden själv. Almar var vad man i dag kallar entreprenör i allt han gjorde utan att göra så stor sak av det.

    Hans nyfikenhet, tekniska kunnighet och uppfinningsförmåga gjorde att han behärskade allt från bilar till smide. Detta gjorde att han med framgång kunde driva verksamheten till dess att han 63 år gammal sålde företaget.

    Hans stora fritidsintresse, skogen, kunde han därefter ägna all sin tid och skötte den fram till 85 års ålder. Almar var också tillsammans med Karin en flitig bärplockare och trots att åren gick så var det inte många som hängde med i deras tempo.

    Älgjakt var också ett stort intresse, Almar fällde åtskilliga älgar under de dryga 50 år han jagade, med en 18-taggare som kronan på verket.

    Som hemslöjdare i trä gjorde han sig känd runt om i Västerbotten och hans rikliga produktion av bruks- föremål används i dag i många hem.

    Pappas nyfikenhet, humor och omtänksamhet har präglat vår uppväxt, det fanns inte ett problem som han inte hade lösning på. Hans händighet fick vi barn dra nytta av när han hjälpte oss att bygga hus, stugor, hus- bilar med mera.

    Alltid lika hjälpsam och osjälvisk fanns han där för oss. Han hade också en väldigt fin kontakt med sina åtta barnbarn som beundrade honom och var imponerade över hans finurlighet och att han alltid var uppdaterad och intresserad.

    Pappa hann också glädjas åt sina fyra barnbarnsbarn som alla föddes 2012.

    Pappa lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi önskar honom en vila i frid.

    Familj-kust
    19

    Berättade om sitt 90-åriga liv

    Vindeln: Att intresset för sammankomsterna i Almastugan, för Vindelnpensionärer med eget boende, har ökat avsevärt, märktes tydligt då 90-åriga Anna Königsson, i en mer än en timmes lång intervju inför kameran, berättade om sitt innehållsrika liv.

    Hon berättade om de bekymmerslösa barndomsåren, om ungdomsårens arbetsamma och ansvarsfulla tid och om vuxenlivets omväxlande och många gånger krävande arbetsuppgifter. Och sist men inte minst om tryggheten och glädjen med den uppnådda, aktningsvärda åldern. Allt med ett avundsvärt minne och en oöverträfflig berättarförmåga.

    Intervjun avslutade hon med välljudande toner på pianot.

    Sammankomsten avslutades med att värdinnorna Lisbeth Renström och Ruth Öberg bjöd gästerna på kaffe med Valentinbakelse.

    Familje
    Peter Lydén/SCANPIX
    18

    Eric Ericson

    Kör Den världsberömde körledaren Eric Ericson avled natten till lördagen, 94 år gammal. Han brukar kallas den moderna svenska körsångens fader och är kanske mest känd för sitt arbete med manskören Orphei Drängar, där han var dirigent i 40 år.

    Han föddes i Borås, var son till en frikyrkopräst och introducerades för musik i tidig ålder, han lärde sig spela piano och orgel och dirigerade redan i tonåren en kör. 1945 grundade han Kammarkören med 16 vänner, främst för att sjunga musik från renässansen. Med den, och under sin tid på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, kom han att utveckla körmusiken på ett sätt som har präglat körsjungandet i Sverige och i världen.

    Under sin tid på Kungliga Musikhögskolan blev han vän med en grupp som skulle få stor betydelse. De kallades Måndagsgruppen och omfattade bland andra kompositörerna Sven-Erik Bäck, Sven-Eric Johanson och Ingvar Lidholm, inflytelserika namn i Musiksverige. Deras improviserande och musicerande fick stor betydelse för hans musikaliska utveckling.

    1952-82 var han chefsdirigent för Sveriges kanske mest kända kör, Radiokören. Han blev 1968 professor i kördirigering.

    Han tilldelades det danska Sonningpriset 1991, Nordiska rådets musikpris 1995 och Polarpriset 1997.

    Eric Ericson efterlämnar fru och fyra barn. (TT Spektra)

    Familje
    19

    Årsmöte med blixt-DM

    Helgens årsmöte i Västerbottens Schackförbund blev stillsamt. Förutom beslut om oförändrade medlemsavgifter till förbundet bestämdes även att styrelsearbetet i ytterligare ett år sköts av Rockaden Umeås styrelse.

    Två övriga frågor skickades med till styrelsen att ta tag i. Dels hur man kan få liv i de mindre klubbarna i länet, i dag är det bara Rockaden Umeå som har någon större aktivitet, dels att fånga upp de 30-tal skolschackklubbar som bildats i länet under förra säsongen.

    Efter genomklubbat årsmöte vidtog traditionsenligt blixt-DM. Nio ronder med femminuterspartier stod på programmet. Blixtrade bäst gjorde den högst rankade Viktor Forsberg som ganska ohotad gick i mål på 8,5p/9.

    Enda tappade halvan kom tidigt mot Fredrik Wikström i ett parti som avslutades med dragupprepning. Ulf Hammarström knep silverbucklan med 7,5p medan särskiljning krävdes för att kora bronsmannen. Här hade Henrik Isaksson bättre kvalitetspoäng än överraskningen Fredrik Wikström, bägge 6,5p.

    Junioren James Lindström figurerade länge bland toppborden och belönades också rättvist med juniorguldet på 5p. Lillebror Jacob överraskade mycket och blev fin tvåa bland juniorerna med 4p endast bättre kvalitet än trean Tintin Burman. Även Tor Larsson höll sig väl framme men föll undan i slutronderna och stannade på 3,5p. Glädjande var spridningen av hög- och lågrankade deltagare samt även andelen startande juniorer.

    Helgen har också bjudit på två matcher i Länsserien. Det har varit ett derby mellan Rockaden IV och Rockaden III som lite skrällaktigt vanns av det lägre rankade fjärdelaget med 2,5-1,5. Magnus Stenius vann lite tursamt på tid mot Krister Persson i en förlorad ställning, Stefan Dahlblom vann över Markus Kvist på fjärdebordet och Mikael Forsberg höll remi trots bonde under i sitt parti mot Jan-Ola Kollin. Tredjelagets enda seger togs på bord 1 av Magnus Hedkvist.

    Det blev en liten sensation även i matchen mellan Obbola SK - Rockaden junior, där Umeåjuniorerna vann med 3-1. Stor segerorganisatör var Sanna Eriksson som besegrade 1800-spelaren Tore Andersson.

    När sedan Alexander Frisk vann och Tintin Burman och James Lindström grejade varsin remi var triumfen ett faktum.

    1. Rockaden IV5 4 0 1 12,0 8

    2. Rockaden junior 4 2 0 2 8,5 4

    3. Rockaden III4 2 0 2 8,0 4

    4. Obbola SK5 1 0 4 7,5 2

    Familje
    18

    Tony Sheridan

    Musik Tony Sheridan är för alltid inskriven i musikhistorien tack vare sitt kompband. Mannen som spelade med Beatles på deras allra första skivinspelning har avlidit, 72 år gammal.

    Det var 1961 som det då helt okända Beatles befann sig i Tyskland och stötte på Tony Sheridan, som då var en lokal stjärna på Top Ten Club i Hamburg. Sheridan blev något av en musikalisk mentor för kvartetten från Liverpool. Samarbetet fästes på skiva och 1961 släpptes en rockigare version av folkmusiklåten My Bonnie på skiva. En platta som går till rockhistorien, inte för hur det lät, men alltså för att Beatles medverkade på inspelningen. (TT Spektra)

    Familje
    18

    Göran Norman, Stor-uman.

    För en tid sedan nådde oss budet att vår vän Göran Norman avlidit. Närmast anhöriga är Ingrid och två söner samt syskon med familjer.

    Göran Norman var styrelseledamot i Storumans S-förening. Vi saknar vår kamrat. Hans medverkan i föreningsarbetet var av oss mycket uppskattat och värdefullt.

    Göran var näringslivsorienterad och socialdemokratin var för honom ett naturligt val. Han var vice ordförande i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden.

    Göran var en god samhällsplanerare, och hans kunskaper inom plan- och bygglagen kom väl till pass i nämndens arbete. Hans intresse för politik blev där-igenom en stor tillgång, inte bara för oss utan också för den omvärld som han rörde sig i.

    I debatten var han tydlig och rak i sitt framträdande. Hans närvaro vid våra föreningsträffar innebar därför att vi andra fick tänka till både en och två gånger innan vi gick till beslut.

    Görans goda analytiska och strategiska förmåga värdesattes långt utöver partigränserna. Han hade den unika förmågan att kombinera ideologi och sunt förnuft. Han var en person som stod med båda fötterna på jorden.

    Till yrket var han skogskonsulent och otaliga är de skogsägare som han hjälpt att sköta sin skog på bästa sätt, liksom även att ta de rätta ekonomiska besluten.

    Förutom att Göran var en god far och make var han en allmänt omtyckt och aktad person av många, men särskilt av de mindre skogsägarna. Han hade ett starkt intresse för att utveckla lokalsamhället, samtidigt som han även hade goda kontakter med omvärlden. Kännetecknande för honom var dock att han var lösningsinriktad och såg möjligheter i stället för hinder.

    För oss var han inte bara politiker och skogsman, han var också en mycket uppskattad kamrat och vän, som gärna ställde upp och gav hjälp och vägledning åt oss andra när det behövdes.

    Familje
    18

    Inger Arnott, Skoghall.

    Inger Arnott, född Edling, har efter en längre tids sjukdom avlidit i en ålder av 70 år. Hennes närmaste är make och barn med familjer. Hon var uppväxt i Holmsund men flyttade 1985 till Skoghall i Värmland.

    Familje
    18

    Dagens ord

    Handling är den enda vägen till kunskap.

    George Bernard Shaw